Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2014

Gnarps kommunalhus

Det är tveksamt om yngre Gnarpsbor vet att Gnarp har haft ett kommunalhus, som fortfarande finns på samma plats som det byggdes. Många har nog åkt förbi huset åtskilliga gånger utan att veta dess historia. 1 jan 1974 bildades Nordanstigs kommun där bl.a. Gnarps kommun uppslukades och då behövdes inte heller kommunalhuset i Gnarp.

Huset har idag adressen Kyrkvägen 13 och är det gröna hus, som ligger närmast öster om kyrkan på landsvägens södra sida. Att huset i år, närmare bestämt den 23 okt, fyller exakt 110 år, torde inte komma att uppmärksammas på något som helst sätt. I ett ”Bref från Gnarp” infört i Hudiksvallsposten 3 nov 1904 skildras husets tidigaste historia. Här framhålls bl.a. att det nya kommunalhuset, förutom för kommunala angelägenheter, har mycket stor kulturell betydelse och att det tillkommit ”icke utan kännbara uppoffringar af tid och pänningar.” Vidare skrivs att ”här länge saknats ett ändamålsenligt och nutidens kraf motsvarande samlingsrum för den så i kyrkligt som kommunalt hänseende rådplägande församlingen.” Skribenten säger även att bygget ”mer än något annat tagit offervilligheten i anspråk hos Gnarpsborna” och betonar ”de mäns initiativkraftiga råd och ledning, hvilka finge sig ombetrodt ombesörjandet av detta hus, nämligen kronolänsman K. Lindström, nu i Forsa, kommunalnämnds-ordföranden J. Åhs i Ås och kyrkvärden A Söderlund i Bosta, icke heller förglömmande de arbetare, hvilka detta hus kostat svett och möda. Tack vare detta kunde det söndagen den 23 oktober efter gudstjänsten slut tagas i besittning för den första kyrkostämmans hållande där, hvarvid ordföranden erinrade om rummets vikt och betydelsen af och ansvaret hos de här sammanträdande för församlingsväsendets utveckling i god samhällsbevarande riktning, därvid afslutades invigningsakten så: Därför är det af icke ringa vikt , att vi, som här idag fått närvara, i hjärtat känna och af hjärtat erkänna detta, och i erkänsla däraf lyfta våra ögon och hjärtan upp till honom, kärlekens, rättfärdighetens och barmhärtighetens Gud, begärande för oss och för dem, som efter oss skola uppträda, hans helgande välsignande närvaro i våra öfverläggningar och beslut till främjande af vad godt, sant, rätt och rättfärdigt är.” I brevet nämns också att huset innehåller en stor sal för ”stämmor och andra sammanträden, nattvardsungdomens undervisning” (= nuv. konfirmationsundervisning) ”samt tvenne rum för vaktmästare, och i den nedre våningen, eller om man så må kalla den, jordvåningen, rum för slöjdundervisningen samt tvenne för andra ändamål afsedda rum” (ett av dessa ändamål torde ha varit den finka, som fanns här.) Brevskrivaren är också imponerad av att trots husets kostnad på över 15 000 kr ”har icke någon vidare och mera allmängiltig klagan försports bland de därtill bidragande” trots att församlingens offervillighet samtidigt satts på hårda prov med anledning av den gamla kyrkogårdens utvidgning för ca 8 000 kr.

Jag känner igen beskrivningen av lokalerna från min skolstart i Gnarp i augusti 1954. Då fanns två skolklasser inhysta här. Jag gick första klass här och vår lärarinna var Lisa Wahlberg, som då gjorde sitt sista skolår innan pensioneringen. Jag minns också slöjdsalen i ”jordvåningen” med sina då gamla och nötta hyvelbänkar. Det var också här jag fick lära mig hur man använder rubank, skrubbhyvel och skölpjärn och kanske gjorde min första skärbräda och mitt första grytunderlägg. Om huset började användas som skola redan från början vet jag inte men klart är i alla fall att småskolan var inhyst här redan år 1921. Det vittnar följande historia om, införd i Hudiksvallsposten 23 april 1921 under rubriken ”Luffarlif i Gnarp:” ”I förra veckan hade några luffare, efter att på natten ha legat i en lada, gått in i kommunalrummet där småskolan nu är inrymd, och begärt få kaffe, hvilket de också fingo. Men sedan de gått sin väg upptäcktes det att de tagit med sig ett par dörrnycklar. Lärarinnan anmälde saken till landsfiskalen, som skickade polis efter landsvägsriddarne. Men de hade allaredan hunnit in på Bergsjö område och då lämnades de.”  

Skolverksamheten här torde ha upphört när Gnarps Centralskola, som den då benämndes, i Vallen stod klar i januari 1959. Slöjdsalen är numera ombyggd och består av flera mindre rum.

Kommunalhus förblev det i alla fall t.o.m. 1973. Då fanns c:a fem anställda här för att sköta större delen av den kommunala administrationen för Gnarps kommun. Efter 1974 har husets rum nyttjats för olika verksamheter, t.ex. vävstuga, Nordanstigs-korpens kansli, bostadslägenheter m.m. Här fanns också en tid Gnarps poliskontor där Lars Silén och Karl Sundberg huserade. ”Jordvåningen” nyttjades också av Nordanstigs kommun  som fikarum för lokalt anställda samt förråd. Även Nordanstigs bostäder nyttjade vissa delar. År 1992 sålde Nordanstigs kommun huset till Paul Nilsson, som startade Trim In Hälsocenter här och även sjukgymnastik/rehab inhystes här. En tid fanns fotvård med skoförsäljning samt damfrisering här. Paul Nilsson överlät senare huset till Börje Lindblom, som i sin tur år 2007 sålde huset till Peter Fagerhov. Nu, i september 2014, är huset åter till salu.

Idag finns två bostadslägenheter kvar samt Trim In-anläggningen. Gnarp1 Gnarps kommunalhus togs i bruk år 1904. Här en bild från byggnationen av huset Gnarp2 Gnarps f.d. kommunalhus i september 2014 Gnarp3 Finkan i Gnarps f.d. kommunalhus. Obs kakelugnen i hörnet till höger. Den saknar vedlucka i finkutrymmet. Eldningen sköttes från andra sidan i intilliggande rum. Gnarp4 Dörren till finkan med sina bastanta reglar, matlucka och kikhål på mitten ovanför den övre regeln Gnarp5 Trim-In-anläggningen i Gnarps f.d. kommunalhus idag

Annonser

Read Full Post »

Ôravägen och Flöthällen

Ôravägen är den gamla förbindelsen Skesta-Haddäng (och vidare till Norrfjärden.) En tidningsartikel i Hudiksvallsposten 21 dec 1918 med rubriken ”Väganläggning i Gnarp” förkunnar följande: Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har förordnat vederbörande distriktschef att upprätta plan för anläggning av en väg från Åkne genom Gärde, Skesta och Haddängs byar till Norrfjärdens fiskeläge i Gnarps socken. Längs Ôravägen har jag som gammal Skestabo både gått och åkt väldigt många gånger på utflykter till Vårdberget, Haddtjärnsmyren, Haddtjärnsberget, Stuppussen och andra platser. Det händer därför stundom även idag att jag av nostalgiska skäl väljer den vägen på turer till/från Norrfjärden. Sträckan Skesta-Haddäng är idag c:a 5 km lång och nu delvis att betrakta som en medelmåttig skogsbilväg. Efter ca 700 m från Skesta är man uppe på vägens högsta punkt kallad Örahögsten.

. öran1 (2)

Ôravägens högsta punkt, Örahögsten

Den nordligaste delen av vägen (närmast Haddäng) fick på 1960-talet en någon ändrad sträckning när en grustäkt anlades ca 1 km söder härom. Den ursprungliga vägen från Skesta kom fram på nuvarande Norrfjärdsvägen något längre ner i den kurva i vars början vägen ansluter i dag (Åkerlunds kurva, namngiven efter f.d. Åkerlunds gård, gården närmst öster om kurvan.) Även anslutningen i Skesta är nu c:a 150 m längre västerut än den ursprungliga. öran2 Nuvarande anslutning till Ôravägen från vägen till Norrfjärden…. öran3 …och här kom den fram tidigare, mitt i Åkerlunds kurva. Intet spår syns av detta nu.

En vacker plats längs vägen är Flöthällen, en naturskön liten bergknalle på västra sidan av vägen ca 1,7 km från Skesta räknat. Enligt min farbror, Wilhelm Norman (avliden år 1981), fick Flöthällen sitt namn efter ett bråk om en stöld av flöter (=grädde, flöter är ett gammalt dialektalt namn för grädde), som skulle ha ägt rum här för mycket länge sedan. Till Flöthällen går jag gärna än idag upp och sätter mig en stund, intar mitt fika och funderar på bråket om flötstölden. Kanske kom flöterna från den närliggande Lillbovallen, som låg i närheten av de nuvarande Lillbomyrorna? öran4 Flöthällen intill Ôravägen mellan Skesta och Haddäng öran5 Dukat för fika på Flöthällens topp

Read Full Post »

“Vallengatta” förr och nu

Bilderna nedan är tagna från Östbergs i Frästa, Gnarp och norrut. De visar vad man i Gnarp förr allmänt kallade för ”Vallengatta”, numera Stationsvägen. Den nedersta bilden är tagen 6 sep 2014. Den övre är sannolikt tagen i början eller mitten av 1950-talet, d.v.s. det bör vara c:a 60 år mellan bilderna. Som synes, har en hel del hänt på dessa år. Höhässjorna har bytts ut mot plastbalar och ledningsstolparna har försvunnit. Hela den norra delen av övre bildens vänstra halva har blivit villaområde i stället för jordbruksmark. BP-macken, av äldre modell, syns till höger bortom den första ledningsstolpen. Grusvägen har bytts ut till asfalt med väglinjer och uppe till höger på den nedre bilden syns övre delen av Gnarpsviljan, som tillkom 1997. Bilderna får väl i övrigt tala för sig själva. De utgör två tidsdokument över utvecklingen längs ”Vallengatta” och Vallen-området.

 VGgammal

”Vallengatta” sannolikt under första halvan av 1950-talet

 

VGny

Södra delen av Stationsvägen, tidigare (och stundom även idag) benämnd ”Vallengatta”, i september 2014         

 

Read Full Post »

Följande sockersöta och rosenskimrande berättelse skildrar en godtemplarutflykt till Hartskär i nuvarande Vattingsmalarnas naturreservat (mellan Vattingen och Sörfjärden i Gnarp.) Utflykten gjordes den 12 juli 1883 och var återgiven i Hudiksvallsposten tre dagar senare:

De sista regndropparna hade fallit och dallrade ännu på trädens blad då solen ur sin molnbädd skickar leende strålar förjagande det sista tvivlet om vi skulle tillbringa aftonen den 12:e dennes under tak eller i Guds fria natur. Beslut och handling! Snart voro vi nere vid den täcka hamnen. Icke mindre än sju båtar, flaggprydda och bemannade med raska karlar, vänta oss där. De fyllas och ut bär det på det spegelblanka havet under hornens klang och tonerna från vår egen mässingssextett. I all sin enkelhet var detta för ett öppet sinne någonting mäktigt gripande. Framför oss, så långt ögat kunde nå, endast himmel och det djupblå havet knappt krusat av en en vindfläkt, en storslagen bild av vila och frid. Så gledo vi fram, båt efter båt, till en liten holme, Hartskär kallad. Att komma ur båtarna upp på holmen var gjort på några minuter. Snart flammade en väldig brasa varöver kaffepannan, puttrande och fräsande, arbetade av all kraft.
Under de i hast uppspända tälten samlade sig nu de kring holmen spridda grupperna, lyssnande på de talare, som tolkade Guds makt och godhet såväl i den höga himmelen och det djupa havet som i det minsta kräk, som lever och rörs. Säll är den, som aktar därpå, men osäll den, som därför sluter sitt hjärta men öppnar det för synd och laster. I ett nu var talarstolen förvandlad till ett präktigt serveringsbord där kaffe, saft och vetebröd gratis erbjöds. Och som sjön suger gjorde vi också allt skäl för oss. Vi voro åter i våra båtar och gjorde i förbifarten en tur omkring en annan liten holme, som var delvis skild från fastlandet genom en på sina ställen endast ett par famnar bred men djup kanal, en den vackraste passage jag sett i vår eljest tämligen sterila hälsingeskärgård, värd en god målares pensel. Under sång och musik, som bars av den milda västan över det blå djupet, årans plaskande och myggens dans, voro vi snart i hamnen. Den nedgående solen sände oss sina strålar och kastade ett helt skimmer av guldglans över havet. Därefter drog hon igen förhänget och försvann i sin alkov i väster, Gnarps godtemplare gjorde så med, drömmande om en väl tillbragd afton.

Mina kommentarer: Hartskär och området däromkring är ju även idag ett mycket naturskönt område och hade uppenbarligen dragningskraft för utflykter redan för över 130 år sedan. Jag har själv tillbringat åtskilliga timmar av mitt liv i detta område.
Den holme man passerar på hemresan är sannolikt Norrhällan, en kal hälla som ligger ute i vattnet  utanför udden Stor- Hartskär. Men det kan också ha varit Sörhällan, en liten ö söder om Hartskär.
Det torde ha varit en ganska illuster syn att se sju flaggprydda båtar ledsagade av en mässingssextett med hornmusik i rodd mellan hamnen i Sörfjärden och Hartskär.

sven1

”Pyramidsten” i dagens Hartskär. Jättholmarna och Vitörarna i bakgrunden.

Sven2

Fyrdelat stenblock i dagens Hartskär. Var det månne helt år 1883?.

Read Full Post »