modig pionjäremigrant från norra Hälsingland
Emigrationsberättelse sammanställd av Lennart Sving och Sven Norman.
Helena
År 1819 var pigan Greta Ersdotter Löfqvist, född 4 mars 1796 i Franshammar, (sågen) Hassela, anställd som piga hos en bonde i Bosta, Gnarp. Hon blev gravid och 25 sep 1819 födde hon en s.k. oäkta dotter som fick namnet Helena. Eftersom dottern sedermera fick efternamnet Persdotter vet man att fadern med stor sannolikhet hade förnamnet Per (patronymikonregeln.) Pigan Greta och dottern återfinns senare enl. kyrkboken bosatta bland Bosta husfolk. Troligen kunde Greta inte behålla sin piganställning efter att ha fått ett barn (några trygghetslagar fanns knappast på den tiden.)
På den här platsen i Bosta, Gnarp, föddes Helena år 1819. På den tiden såg det givetvis helt annorlunda ut här
År 1821 flyttar Greta och hennes dotter till Gräsåsen, Hassela. Oklart hur hon bor där men synes bl.a. försörja sig med att hjälpa torparen Modig vars hustru hade avlidit.
År 1832 föder Greta en son och gifter sig med barnafadern Jonas Stigesson år 1834. Han är bosatt på torpet ”Stigs” i Gräsåsen. Prästen antecknar i samband med äktenskapet i kyrkboken att ”brudgummen förr lägrat bruden, som 24 aug 1832 framfödde en son, Erik. Dessutom 25 sep 1819 en oäkta dotter, Helena, aflad av en man i Gnarp.”
”Stigs” i Gräsåsen omkring år 1900, d v s ca 70 år efter att Helena kom hit
Helena Persdotter får 12 år gammal anställning som piga 1831 t.o.m. 1834 på den några kilometer norrut belägna gården Silveråsen. Synes därefter bo tillsammans med moderns familj fram till okt. 1837 då hon får anställning i Hudiksvall hos den kände handelsmannen Jonas Steinmetz som hade en stor tjänstestab. Där slutar hon dock efter ca 9 månader och återvänder till sin moders familj. Modern avlider 20 december 1846 efter smärtsamma magplågor. Ryktet på bygden går att hon möjligen blivit förgiftad. Men inga bevis för detta uppdagas.
Första resan
År 1847 beslutar Helena sig för att emigrera till Nordamerika. Hon blev troligen Hasselas förste emigrant dit under 1800-talet. Den 12 juni får hon flyttbetyg av prästen i Hassela och efternamnet är då Persdotter Boman. Hon beger sig till Gävle för att få pass till utresan.Det beviljas den 21 juni. Från Gävle utgår segelfartyg med last av stångjärn till Nordamerika. Troligtvis åker hon också båt från Hudiksvall till Gävle. Att ta med emigranter tillsammans med exportlast blev nog en extra inkomst för fartygen. Men hon får ingen platsbiljett på något fartyg från Gävle för hon synes resa med fartyget Elize som är stationerat i Stockholm. Hennes medpassagerare är 28 emigranter från främst Delsbo och Forsa i Hälsingland. De flesta av dem har sympatier för Erik Jansson och ämnar ansluta hos honom i Bishop Hill, Illinois. ”Erskjansarna” kom till Illinois och grundade Bishop Hill redan 1846 och var motståndare till svenska kyrkan och försökte locka till sig nya svenska immigranter.
Vid ankomsten till New York uppstod tydligen några problem för hon återvänder med fartyget till Gävle på återresan. Hon hade då varit resande på ett fartyg från slutet av juni månad till den 22 november samma år då hon återvänder till Gävle och vidare till Gräsåsen, Hassela.
Fadern i Gnarp
Fader till Helena antages vara drängen Per Andersson i Bosta. Efter Helenas födelse återfinns han också boende bland Bosta husfolk. År 1824-25 antecknas han vara bosatt i Gällsta by, då med efternamnet Andersson Boman och 1826 sysselsatt som strandfiskare i havet öster om Årskogen (troligen i Ragvaldsnäs.). Han gifter sig med smeddottern Kajsa Greta Stockberg i februari 1826 och uppges då ha endast ett efternamn, Boman. Flyttar till Bosta igen 1828. Hustrun Kajsa Gretas syster Johanna avlider 1829 och efterlämnar man och minderåriga barn, däribland sexåriga dottern Karin som får flytta till Per och Kajsa Greta och bli deras styvdotter.
Den 10 januari 1848 avlider Per Boman, då torpare i Bosta, i en ålder av 58 år och efterlämnar hustrun Kajsa Greta. Styvdottern Karin har flyttat hemifrån. Per och Kajsa Greta hade enligt bouppteckningen skrivet ett inbördes testamente år 1839.
Helenas andra resa
Helena, fortsatt boende i ”Stigs” på Gräsåsen beslutar sig år 1849 att på nytt försöka emigrera till Nordamerika. Får pass i Gävle och en passagerarplats på skeppet Cobden som avseglar den 29 juni från Gävle. Passagerarantalet var ca 140 personer inklusive alla barn. En stor del av passagerarna utgjordes av det s.k. Esbjörnsällskapet. Lars Paul Esbjörn var präst i svenska kyrkan, även lärare och författare. Vid emigrationstillfället hade han tjänst i Hille församling i Gävle och tanken med emigrationen var kanske att skapa grogrund för den svenska kyrkans lutherska lära och bilda församlingar.
Helena beskrivs i boken Swedish passenger arrivals in the United States 1820-1950: ”…she was a follower of Erik Jansson”. Något märkligt eftersom det inte fanns några sådana kända frireligiösa strömningar i hennes hemtrakter vid denna tidpunkt. Däremot fanns det andra kända frireligiösa strömningar i Hassela på 1840-talet som förorsakade stridigheter med svenska kyrkan.
Den 6 september anländer Cobden till New York. Resan för det s.k. Esbjörnsällskapet och en del andra emigranter fortsatte uppför Hudsonfloden. Resan började nu tära hårt på krafterna. Koleran härjade och många dog under resans gång. Morgonen den 30 september anlände sällskapet till Chicago. Esbjörn blev allvarligt sjuk där, men den 17 oktober så pass återställd att han kunde fortsätta resan till Andover dit han anlände den 24 oktober.
Helena Boman anlände troligen bland de första av gruppen till Andover som vid denna tidpunkt endast bestod av en mycket liten grupp nybyggare. Den karta som Esbjörn och hans medpassagerare sett på fastighetsbolagets kontor i New York gav sken av att Andover nästan skulle vara en mindre stad.
Bildande av familj
Den förste nybyggaren i Andover kom dit 1840. Det var den f.d. svenske sjömannen Sven Nilsson (Swen Nelson). Olof Gottfrid Lange var den förste svenske settlern (bosättaren) i delstaten Illinois och Swen Nelson var nummer två enligt en historiebeskrivning över delstaten Illinois och han kallades under de första åren enslingen i Andover. Han gifte sig med Greta Jackson och deras första barn föddes i februari 1842 och fick namnet Andrew. Sedan föddes son nummer två, Stephanas, den 26 maj 1848.
När Helena anlände till Andover var Swen Nelson änkling. Att bli ensam med två unga söner i Andover som nybyggare var förutom sorgen ytterst besvärligt. Helena kom i ett tidigt skede av hennes vistelse i Andover i kontakt med Swen N. och tycke uppstod. Den 24 december 1849 gifter de sig och Helena blir styvmor till hans två söner. Helena har vid ankomsten till Amerika ändrat sitt efternamn till Osberg Boman. Hennes halvbror Erik i Gräsåsen, Hassela hade tagit efternamnet Jonsson Åsberg och kanske behövde eller ville Helena ha ett namn med anknytning till sin familj i Gräsåsen (Åsberg blir Osberg i Amerika).
Swen Nelsons farms landareal var 20 Acres (ca 8 ha.) Den 29 augusti 1851 föder Helena sitt första barn. Det är en son som får namnet William. Helena och Swen får ytterligare två barn, Frank född. 15 juni 1854 och Hannah Ellen 13 januari 1857.
Helena blir änka
Fader Swen avlider 16 december 1872 och Helena blir änka efter nästan 23 års äktenskap. Samma år flyttar Helena och hennes tre barn samt yngste styvsonen till Knoxville i delstaten Iowa. Hon lever därefter en tid i Washington Township i Marison county tillsammans med dotter Ellen och hennes man. År 1885 avlider Helena, 66 år gammal, då bosatt i Wodburn, Iowa. Hon är begravd på Ottawa cemetery. Graven är omarkerad.
Begravningsplatsen i Ottawa, Iowa, där Helena är begravd
Epilog
Som tidigare nämnts i texten tillskrevs Helena vara en anhängare av ”Erskjansarna” i Hälsingland men ingenting har framkommit att så varit fallet. Första resan 1847 var nog flertalet av hennes medpassagerare ”Erskjansare”. Kanske antogs hon därför tillhöra den gruppen. Detta är en gissning.
I anslutning till Jenny Linds Kapell i Andover finns ett museum. Där lär finnas en förteckning över pionjärer som kom till Andover och tillhörde Esbjörns sällskap. Helena finns med i den förteckningen. Antagligen tillhörde hon på något sätt den lutherska gemenskapen där. När hon och hennes barn flyttade till Knoxville, Iowa skriver en ättling till Helena att hon tror att flera från Andover hade flyttat dit och att de var lutheraner och kom att tillhöra en luthersk församling där. Helena hade troligen många vänner bland dessa lutheraner och kände samhörighet bland dem. Om hennes engagemang i religionsfrågor finns inget omvittnat i övrigt.
Sven Norman 