Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2013

Ett av evenemangen på den numera avsomnade Gnarpsbadens festplats var på 1950- och 1960-talet ”Idrottarnas stora högsommarfest.” Den arrangerades gemensamt av IFK Gnarp och Norrfjärns IF.

1959 års fest torde vara den, som är mest hågkommen av dem. Då kom nyblivne världsmästaren i tungviktsboxning, Ingemar Johansson, dit och uppvisningsboxades tillsammans med sin bror Rolf. Ingemar hade blivit världsmästare den 26 juni 1959 genom att slå ut Floyd Patterson i en enormt uppmärksammad match i Yankee Stadium i New York inför 30 000 åskådare. Två minuter in i den tredje ronden blev Floyd Patterson utslagen efter en kraftig högerkrok från Ingemar. Sverige hade fått sin första och hittills enda världsmästare i tungviktsboxning. Här hemma följdes matchen av tre miljoner radiolyssnare med Lars-Henrik Ottosson som referent. Men sändningen gick i Radio Luxemburg eftersom Sveriges Radio på den tiden bestämt sig för att av etiska eller moraliska skäl inte sända proffsboxningsmatcher!

Efter den uppmärksammade segern åkte Ingemar Johansson runt i Sverige och uppvisningsboxades tillsammans med sin bror Rolf. Till Gnarpsbaden kom de söndag 12 juli 1959, således bara c:a 2½ vecka efter triumfen i New York. Förväntningarna inför detta evenemang var höga. Jag var då 12 år gammal och jag minns att min far var en av dem, som fick uppdraget att bygga upp boxningsringen mitt inne på Gnarpsbadens festplats. Ett dilemma för oss hänförda smågrabbar på den tiden var hur vi skulle ha råd att komma in. Inträdet var ju hela 7 kronor men det här måste vi ju se!  Nåväl, på något sätt löste sig även detta, så jag blev en av de mycket lyckliga, som den här söndagen tillsammans med ytterligare c:a 700 personer fick se den nyblivne världsmästaren i aktion. Publiksiffran var nog en liten besvikelse och evenemanget blev ingen ekonomisk framgång för arrangörerna. Ingemar hade före uppvisningen i Gnarp varit på flera platser i våra gränstrakter, bl.a. i Medelpad och det bidrog säkert till publikbortfall i Gnarp. Dessutom regnade det före uppvisningen i Gnarp. Att Ingemar hade fullt upp med sina resor runt om i landet den här tiden bevisas av att han efter besöket i Gnarpsbaden den här dagen även skulle visa upp sig i Ljusdal kl 16.00, Sveg kl 19.00 och Orsa kl 22.00!

För oss, som var där, blev det en oförglömlig upplevelse. När Ingemar äntrade ringen tillsammans med Gösta Wedin från Norrfjärns IF, visste jublet inga gränser. Gösta Wedin hälsade välkommen och hans då sexårige son Jörgen överlämnade blommor. Sundsvalls Tidnings sportredaktör Per Håkan Asplund var anlitad för en offentlig intervju med Ingemar. Uppvisningsmatchen mot brodern Rolf gick i tre ronder och var av den snällare sorten, långt ifrån dramatiken i Yankee Stadium 2½ vecka tidigare.

När evenemanget utomhus var avklarat gällde det för oss smågrabbar att försöka komma över en autograf från Ingemar Johansson. Och det ordnades elegant inne i festplatsens serveringslokal där vi alla autografjägare fick ställa oss i kö och kämpa oss fram till världsmästaren och hans autograf. Dagen till ära hade jag köpt mitt första och enda autografblock. Det har jag kvar än i dag och Ingemar Johanssons namnteckning ligger således allra främst i detta block, där även storheter som japanske bordtennisvärldsmästaren Ichiro Ogimura och Sveriges Stellan Bengtsson m.fl. finns.

Så här långt efteråt skänker jag en tacksamhetens tanke till IFK Gnarp och Norrfjärns IF för att jag fick uppleva det här!

Annons för Idrottarnas stora högsommarfest 11-12 juli 1959 med ”Ingo-galan” 12 juli

Annons för Idrottarnas stora högsommarfest 11-12 juli 1959 med ”Ingo-galan” 12 juli

Ingemar Johansson på Gnarpsbadens festplats 12 juli 1959. Gösta Wedin från Norrfjärns IF  äntrar ringen för att hälsa välkommen.

Ingemar Johansson på Gnarpsbadens festplats 12 juli 1959. Gösta Wedin från Norrfjärns IF äntrar ringen för att hälsa välkommen.

 Ingemar Johanssons autograf från besöket i Gnarpsbaden 12 juli 1959

Ingemar Johanssons autograf från besöket i Gnarpsbaden 12 juli 1959

Read Full Post »

Bergsjökoa

Av min artikel 2013-01-15 om Ostkustbanan och Gnarps järnvägsstation kan man kanske förledas tro att invigningen av Ostkustbanan år 1927 var något helt unikt i våra trakter. För att ta er ur den eventuella villfarelsen är det väl därför inte mer än rätt att jag även skriver lite om Norra Hälsinglands Järnväg – NHJ, även benämnd Bergsjöbanan. Men mest känd blev nog den här järnvägen för namnet på tåget – ”Bergsjökoa”- som trafikerade den här banan. Den startade hela 31 år före Ostkustbanan och var således den första järnvägen för passagerar- och godstrafik i nuvarande Nordanstigs kommun. Vi tar historien från början:

Efter c:a 5 års diskussioner, planering, ordnande av finansiering och övriga förberedelser togs första spadtaget för detta järnvägsbygge den 22 aug år 1895.
Redan 1892 hade koncession för en smalspårig järnväg med spårvidden 60 cm erhållits. Under planeringens gång kom man fram till att det var väldigt liten prisskillnad på att göra spårvidden 891 mm. Så blev det alltså. Enligt planerna skulle första delen av banan – från Hudiksvall till Ravik (i Högen) – vara färdig till 1 dec 1896 och resterande sträcka i augusti 1897. I stället blev hela sträckan klar betydligt tidigare och banan invigdes lördagen den 12 dec 1896. Mellan Bergsjö och Hudiksvall hade då järnvägsstationerna Högen, Hånick, Harmånger (vars station låg i Vattrång), Via och Rogsta uppförts.

Från invigningen finns ett mycket utförligt reportage i Hudiksvallsposten 15 dec 1896: I Hudiksvall flaggades det dagen till ära. Det speciella ”Festtåget” avgick från Hudiksvall kl 9.30 och kom till Bergsjö kl 11.25. På resan deltog stadsfullmäktiges, drätselkammarens och magistratens medlemmar, pressen, ämbets- och tjänstemän från Hudiksvall, kommunalstämmornas och de kommunala nämndernas ordföranden, präster och länsmän från de socknar där järnvägen gick, byggnadsentreprenören och andra funktionärer från banbygget. Vidare anslöt särskilt inbjudna personer vid stationerna längs banan.

På Harmångers station (i Vattrång) mottogs festtåget med salut och kommunalt tal. I Bergsjö förrättade Hudiksvalls borgmästare Sandqvist invigningen och sade bl.a. följande:
Det band, som med den övriga världen skall förena vår på tidsenliga samfärdsmedel förut så vanlottade del av norra Hälsingland ligger fullbordat… Han fortsatte bl.a. med att läsa upp ett glädjande telegram från Kungliga Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen:
Tillstånd till allmän trafik å eder järnväg lämnas under villkor att tåghastigheten å banan bestämmes till högst 25 kilometer i timmen, men mellan de båda stationerna i Hudiksvall till 10 kilometer i timmen (i Hudiksvall fanns även stationen Hudiksvall östra.)

Även högtidliga telegram från Landshövdingen Björkman och generaldirektören Lars Berg från Stockholm lästes upp. Därefter tågade de hundratalet festdeltagarna till Bergsjö kyrka. De möttes där av en brusande kyrkorgel anförd av organisten Liljeqvist, som spelade Jaques Nicolas Lemmens ”Marsche Triomphale.” På detta följde en kort högtidspredikan av kyrkoherde Pontén, där han om järnvägen bl.a. uttryckte ”glädje över att inviga verket i Herrans namn”. Därefter tågade man ut ur kyrkan, nu till orgeltonerna av ”Fanfare” av samma kompositör som vid intåget. Från kyrkan gick färden till gästgivaregården där dess stora smörgåsbord inmundigades.
Kl 13.30 åkte deltagarna tillbaka till Hudiksvall, dit man anlände kl. 15.40. Därefter hölls en mycket glamourös supé på Stadshotellet. Här hölls ytterligare tal, lästes ännu fler telegram, bl.a. från kungen. Borgmästaren Sandqvist talade och utbringade en skål för den närvarande pressen, utbringade ytterligare en skål för den frånvarande styrelseledamoten och bruksägaren Unger. Disponent Midling talade för Sverige vilket åtföljdes av nationalsång. Det besvarades av kyrkoherden Ehrengren med en skål för broderlandet Norge (som då hörde till Sverige) och avsjungandet av ”Ja, vi elsker dette landet…”. Det utbringades därefter under kvällens lopp ytterligare skålar, dracks bål och hurrades. Tidningsreferatet från invigningsfesten avslutas med följande: Att dagen hade varit angenäm och anordningarna lyckade, därom voro alla överens.

Att järnvägen bringade framtidstro bevisas bl.a. av att Bergsjö Hotell började byggas i anslutning till banans tillkomst. Ett prydligt hotell är under inredning vid Bergsjö station och kommer att innehålla 8 rum för resande. Hotellet uppföres av bruksägaren Unger, skrev Hudiksvallsposten 12 dec 1896, alltså samma dag som invigningen av järnvägen.

Som framgått ovan blev det inte precis något snabbtåg mellan Bergsjö och Hudiksvall. Restiden var c:a två timmar på de 4 milen. Namnet ”Bergsjökoa” på detta tåg var säkerligen sprunget ur den hastighet tåget masade sig fram. En annan teori till namnet ”Bergsjökoa” är att de varningsringklockor, som fanns på tåget och användes genom Hudiksvall, påminde om koskällor.

1 nov år 1927 förändrades järnvägstrafiken på den här banan. Då startade Ostkustbanan på sträckan Härnösand-Gävle. Harmånger fick då järnvägsstation i Edsäter (ungefär halvvägs mellan Harmånger och Strömsbruk) längs den nya banan. Den tidigare stationen Harmånger i Vattrång döptes då om till Vattrångsby. Därifrån hade nu ett nytt spår gjorts till den nya Harmångers station. Sträckan Vattrång-Hudiksvall på den smalspåriga Bergsjöbanan drogs då in. Bergsjökoas nya sträckning blev således Bergsjö-Harmånger.

Järnvägstrafiken lyckades överleva ända till och med nyårsaftonen 1961. Då kördes den absolut sista tågturen med ”Bergsjökoa” mellan Bergsjö och Harmånger. Tåget var då fullsatt av entusiaster, som ville uppleva denna historiska händelse. Annars hade antalet resande de senaste åren endast varit i genomsnitt c:a 7 per dag. I 65 år fick ”Bergsjökoa” vandra sin saktmodiga färd i vått och torrt med såväl folk som gods.

Själv minns jag Bergsjökoa från hösten 1961, den sista höst det gick. Då var jag 14 år. Flera av oss från Gnarp började då på dåvarande enhetsskolan i Bergsjö och då såg man ibland Bergsjökoas sakta ”lunkande” angöringar och avgångar från Bergsjö station. Tyvärr blev det aldrig av att jag gjorde någon tur med ”Bergsjökoa” vilket jag så här långt efteråt beklagar. Det hade varit ett trevligt tågminne!

Här pågår bygget av järnvägen år 1895

Här pågår bygget av järnvägen år 1895

Snöskottning längs järnvägen omkring 1908

Snöskottning längs järnvägen omkring 1908

Järnvägsstationen i Bergsjö med Bergsjökoa framför. Troligen c:a 1920

Järnvägsstationen i Bergsjö med Bergsjökoa framför. Troligen c:a 1920

Invigningstågets tidtabell 12 dec 1896

Invigningstågets tidtabell 12 dec 1896

Bergsjökoas första tidtabell och biljettpriser från december 1896

Bergsjökoas första tidtabell och biljettpriser från december 1896

Harmångers järnvägsstation är idag ersatt av en teknikbod för en intilliggande telemast.                     Men stationsskylten är kvar!

Harmångers järnvägsstation är idag ersatt av en teknikbod för en intilliggande telemast.
Men stationsskylten är kvar!

Read Full Post »