De flesta medelålders och äldre Gnarpsbor torde minnas Åströms affär på nuvarande Gammelgårdsvägen 3 i Gnarp, numera ombyggd till bostadslägenheter. Förutom affären inneslöt huset även bostad för ägaren och hans familj. Hit var jag många gånger som barn, när jag följde med pappa eller mamma för att lördagshandla. Förutom livsmedel och andra bruksartiklar ingick även ett stort sortiment av skor i affären.
Affären drevs här av Gustaf Åström åren 1917-1948 och därefter till år 1966 av dottern Stina Nilsson.
Lennart Nilsson, boende i Sörfjärden – son till Stina och således barnbarn till Gustaf Åström – har berättat om en händelse i början av 1920-talet, som jag tycker passar att återge i det här forumet.
En natt vaknade familjens yngsta dotter Ingrid – Lennarts moster – av något buller på andra sidan väggen, d v s inne i husets affärsdel. Pappa Gustaf väcktes, rusade yrvaken in i affären och stötte ihop med en inbrottstjuv, som fick väldigt bråttom att försöka ta sig ut. Han fick upp ett fönster och började kravla sig ut men Gustaf Åström fick tag i hans jacka bak i nacken och försökte hålla honom kvar. På något sätt lyckades tjuven kränga av sig jackan och hoppa ut varvid Gustaf Åström blev stående med en tom jacka i näven. Han rusade dock ut den vanliga vägen genom dörren för att få tag på förövaren men såg honom försvinna på cykel söderut förbi kyrkan mot Röde på stora kustlandsvägen.
Gustaf Åström påkallade lite senare på morgonen hjälp av kronolänsman Adolf Blombergsson, som huserade på andra sidan vägen mitt emot affären. Länsman var dock inte speciellt road av någon tjuvjakt denna morgon. Han föredrog att stanna hemma och ”sköta samordningen.” I stället vände sig Gustaf Åström till Ragnar Lindblad och i deras tillsammans med gästgivaren Gustaf Öst gemensamt ägda bil, som kallades ”Kriten,” tog Gustaf och Ragnar upp jakten.
De körde söderut för att leta efter tjuven. Komna till Jättendal stannade de till vid en gård och frågade om man möjligen sett någon cykla förbi där lite tidigare på morgonen. De fick napp direkt och en beskrivning åt vilket håll cyklisten åkt. Jakten fortsatte och efter en stund stötte de på cyklisten, som omedelbart kastade ifrån sig cykeln och sprang mot skogs. Gustaf Åström sprang efter och lyckades få fast tjuven, som släpades till bilen. Väl framme vid bilen blev tjuven ”plötsligt nödig” och krävde att få göra sitt behov. ”Gör i böxern!” blev Gustaf Åströms bryska order varvid tjuven trots sin påstådda situation trycktes in i bilen. Resan gick sedan tillbaka till ”samordnaren”, länsman Blombergsson, där fången överlämnades för vidare hantering.
Säkerheten i affären höjdes efter händelsen genom införskaffande av en stor schäferhund och en Browning-pistol.
En epilog, som kan ha samband med historien är följande: En gnarpsbo träffade vid ett besök i Gävle några år senare en man, som, när han fick veta att han pratade med en gnarpsbo, kommenterade detta något i stilen:
-Jaha, från Gnarp? Ja, där finns det visst en sju jäkel till handlare…..!
Åströms f d affärshus i Berge, som det ser ut idag.
Här, mitt emot Åströms, huserade kronolänsman Adolf Blombergsson
Handlanden Gustaf Åström med dottern Ingrid i handen, som vaknade av tjuvens framfart
Kronolänsman Adolf Blombergsson, som föredrog att stanna hemma och "samordna".
Bilen "Kriten", som användes för tjuvjakten. Bilden tagen utanför Åströms på 1920-talet och hämtad ur Sverker Söderströms/Lars-Åke Winbergs bok "Farfars bilar"
Sven Norman 