Campingen i Sörfjärden/Gnarpsbaden startade lite löst och oorganiserat under 1950-talet. I princip var det en ”vild” camping, som pågick intill badstranden innanför ”Klockare-Jantes sten” en bit söder om Gnarpsåns utlopp i havet.
Från en skildring av julfirandet, skriven av Anselm Forsslund på 1930-talet, beskrivs bl a julottefirandet i Gnarp i mitten av 1800-talet. Här nämns att ”kyrkfolket fick höra Klockare-Jante och Jante Löfström, stående framme vid altarrunden, sjunga juleepisteln”. Klockare-Jante fick ge namn åt stenen på badstranden. Stenen låg på den tiden omgiven av vattnet och Jante brukade slänga ut ett gammalt och trasigt fisknät vid stenen och sitta där halvsovande i väntan på att få fisk vilket dock givetvis var helt befängt. När andra fiskare kom i land från fiske ute i havet gick de till Jante och slängde åt honom lite av fångsten. Jante blev glad och trodde att han fått fisken i sitt nät. Historien tyder på att allt då inte stod riktigt rätt till med Jante. Hur som helst finns ”Klockare-Jantes sten” kvar, men nu en bit upp på stranden p g a landhöjningens effekter.
För att hålla ordning på platsen för campingen fick Per-Johan Gahn i uppdrag av Gnarps Kommun att ha tillsyn över området, hålla det rent och även sköta renhållningen i den befintliga utetoaletten. Det sistnämnda var säkerligen i ordets rätta bemärkelse ett riktigt ”skitjobb” eftersom modern latrinhantering inte fanns på den tiden. Gahn fick även tillåtelse att ta betalt av campinggästerna för att få lite lön för mödan. Kritiken mot nedskräpningen och de sanitära förhållandena steg emellertid med tiden från närboende, mest sommarstugeägare, som blev störda av verksamheten. Efter en skrivelse från Gnarps Sommargästförening 30 apr 1957 beslutade kommunalnämnden 20 maj 1957 att låta utreda campingfrågan i Sörfjärden och 31 maj 1958 beslutade Gnarps kommunalfullmäktige att anslå 4 000 kr till iordningställande av nytt campingområde. Dessutom bidrog Gnarps allmänna laga skifteslag med 2 000 kr och Ströms Bruks AB ställde kostnadsfritt upp med mark. Planeringsarbetena hade då redan påbörjats. Kommunalnämnden fick uppdraget att anlägga och handhava skötseln av campingen. Därmed flyttades campingen till nuvarande plats under ledning av kommunalbyggmästaren Erik Nordin. 1966 flyttades kommunalnämndens ansvar för förvaltning av campingplatsen till turist- och fritidsnämnden.
Olov Sjöqvist blev enligt avtal 19 juni 1958 Gnarps Kommuns förste arrendator på den nya platsen. I en annons i Hudiksvalls-Tidningen ett år senare, 18 juni 1959, uppmanar han folk att åka till Gnarpsbadens havsbad med bl a ”en modern campingplats med tvätt- och kokmöjligheter” och campingstugor till uthyrning. Dessutom lockar han i annonsen med att golfbanorna fr o m midsommarafton öppnar varje dag kl 16.00. Detta avsåg den minigolfbana, som låg strax norr om Sörfjärdens kapell vid Strandvägen.
13 juni 1959 beslutade Gnarps kommunalfullmäktige att förbättra campingplatsen för 6 000 kr med bl a röjning, framdragning av el och uppförande av två små uthyrningsstugor. Detta gjordes samma år och av bokslutet för 1959 framgår att den verkliga kostnaden blev 6 705 kr. 25 februari 1961 beslutade Gnarps kommunalfullmäktige att utöka campingen med ytterligare sex småstugor. Utbyggnaden med campingstugor fortsatte senare under 1960-talet. De fem sista byggdes 1968. Två stugor ersattes p g a förfall år 1971. F n finns 18 stugor med totalt nästan 100 bäddar.
Olov Sjöqvist blev kvar som arrendator t o m 1960, varefter kommunen sade upp avtalet för att driva campingen i egen regi. Så skedde under år 1961 men redan 4 juni 1962 skrevs avtal med Gunnar Norlin. Han meddelade dock vid ett telefonsamtal till dåvarande kommunalnämndsordförande Adolf Andersson natten mot midsommardagen, således mindre än tre veckor senare, att han omedelbart ville bryta avtalet. Adolf Andersson nödgades då besöka platsen och vidta akuta åtgärder för den fortsatta driften och träffade bl a överenskommelse med Erik Fors om skötseln resterande tid av säsongen.
Fr o m år 1963 skrevs nytt arrendeavtal, nu med Arne Henning. Han ordnade även med tillgång till roddbåtar och en motorbåt för gästernas trivsel. 1966 tog Berggården över campingen. 30 juni 1966 beslutade Turist- och frtitidsnämnden att anskaffa telefon till campingplatsen. År 1970 övergick arrendet till Emil och Frida Åkerlund, som skötte campingen t o m 1985. Från början gick infarten till campingen från öster genom Sörfjärdens by men sedan vägen till Hårte-Mellanfjärden byggts 1977 ändrades infarten år 1987 att gå från det andra hållet. Under 1960-talets stora midsommarfester på Gnarpsbadens festplats var campingen lägerplatsen för stora skaror av yngre midsommarfirare och många episoder finns säkerligen att berätta om detta av initierade. Frågan är väl ändå om inte den ovanligaste händelsen inträffade midsommarhelgen 1982. Då besöktes campingen natten mot midsommardagen av tillfälliga gäster, som ryckte bort samtliga toalettdörrar på de tio utedassplatserna och gjorde en brasa av dem, så att alla gick upp i rök. Emil och Frida Åkerlund, som då var arrendatorer, tvingades stänga en hel vecka innan nya dörrar kunde fabriceras och sättas på plats. Kommunens skattebetalare fick stå för notan i egenskap av campingens ägare.
I en tidningsartikel från 1972 är dåvarande arrendatorn Emil Åkerlund pessimistisk eftersom antalet gäster minskat successivt. Han nämner bl a att han ”inte kan hålla på och förlora mera pengar”. Han säger också att ”stugbyn för några år sedan var fullbokad redan tidigt på våren och att man beställde från ena året till nästa” och att ”många familjer tillbringade hela semestern här”. Han fortsätter med att ”det blir bara sämre och sämre och det blir alldeles slut om tendensen håller i sig.” I artikeln uttalar sig också en annan genuin Sörfjärdsbo, Erik Gahn, som skyller på kommungubbarna. Han anser att de vill ha allt till Röde och inte bryr sig om Sörfjärden. Han nämner också att ”Gnarps Kommun låg väl framme när man byggde småstugorna. Då fanns ingen konkurrens på det här området men sedan har det växt upp massor med stugbyar. Kommunerna gör reklam och säljer sina tjänster men det gör man inte i Gnarp. Det lär inte finnas en enda papperslapp uppsatt, än mindre en annons om anordningarna i Gnarpsbaden.” Åkerlund fortsatte dock campingdriften t o m år 1985 så kanske blev det trots allt bättre tider efter den pessimism, som uttalades år 1972.
Gnarps Kommun var campingens ägare t o m 1973, men genom kommunsammanslagningen 1974 upplöstes Gnarps Kommun och gick in i den nybildade Nordanstigs Kommun, som nu blev ägare.
Åren 1986-1987 drevs campingen av Freddy Hald. Då hade Nordanstigs Kommun investerat på området genom en ny servicebyggnad år 1986 och 30 uppställningsplatser med el för husvagnar. År 1988 övertog trion Lars-Ove Edlund, Ulf Norman och Torbjörn Pettersson arrendet (men Pettersson hoppade av redan efter första året.)
Nordanstigs Kommun uppförde en sanitärbyggnad med dusch, toaletter och tvättmöjligheter m m och 1989 byggdes en latrintömningsanläggning. Arrendatorerna Edlund och Norman byggde 1989 en centrumanläggning med minibutik och en minigolfbana år 1990. De blev kvar t o m år 1993 när Nordanstigs Kommun sade upp kontraktet efter påstådd men ej bevisad olaga spritförsäljning. Kommunen köpte då (1994) för 300 000 kr de anläggningar som arrendatorerna byggt.
Åren 1994-1995 hette arrendatorn Gunno Åslin. Därefter sålde kommunen Gnarpsbadens Camping, som nu övergick till privat ägo. Ulf Norman gjorde då come back och köpte tillsammans med Rolf Alsgren anläggningen och drev den fr o m 1996. De byggde även en restaurang, som stod klar år 1997.
Rolf och Ulf delade kort tid därefter upp verksamheten i skilda företag så att Rolf drev restaurangen och Ulf stod för campingen. Efter Rolf Alsgrens frånfälle i juli år 2001 drevs restaurangen vidare av sonen Conny resten av detta år samt år 2002. Han sålde sedan restaurangen till Jan och Eva Spansk, som drev den t o m 2005. Därefter köptes både campingen och restaurangen av Magdalena och Peter Andreasson, som drev hela verksamheten i fyra år t o m 2009. På hösten 2009 sålde de anläggningen till den ideella föreningen Maskrosbarn, som stödjer ungdomar vars föräldrar är missbrukare och/eller psykiskt sjuka. Föreningen avser att använda anläggningen som lägergård för sådana ungdomar. Sommaren 2010 är tre lägerperioder på vardera två veckor inplanerade för c:a 20 ungdomar/period från hela landet. Därmed upphör – temporärt eller för alltid återstår att se – den nära 60-åriga campingepoken i Sörfjärden och Gnarpsbaden.
Klockare-Jantes sten på storstranden. Innanför den här stenen började Gnarpsbadens Camping i oorganiserad form i början av 1950-talet......
.......och här slutade den efter sommaren 2009
Sven Norman 