Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2012

Under två dagar i sommar har jag tillsammans med en naturmuppskollega vandrat längs Älvåsbäcken i Hassela. De orörda skogsområdena är ovanliga i  dessa tider och det är därför alltid härliga upplevelser att åka till Hassela, där man fortfarande kan beskåda hur riktig skog egentligen ska se ut.

Älvåsbäcken och dess ravin hade jag länge tänkt besöka men av olika skäl hade det aldrig blivit av. Bäcken går i skogsmark från Älvsjöns nordöstra spets 385 m.ö.h. i närheten av Fagernäsvallen och slingrar sig neråt åt nordost, fågelvägen nära 3 km bort, där den rinner ut i Hasselasjön 121 m.ö.h i Haddungsnäs. Men med tanke på bäckens mycket krokiga och slingrande lopp så uppskattar jag att antalet vandringskilometer blir omkring det dubbla.

Nu blev utflykten äntligen av. Under två dagar – en i juli och en i augusti – kämpade vi oss fram på var sin sida av bäcken i den oländiga terrängen. Vi började där bäcken löper ut från Älvsjön och avverkade uppskattningsvis ungefär halva sträckan. Längs bäcken finns inga stigar men massor av hinder i form av träd och buskar, både stående och liggande, stenar, ojämnheter och håligheter i marken. Det sluttar dessutom en del, så speciellt vandringen tillbaka blir extra svettig. Och myggen är inte heller här särskilt hänsynsfull… Det är således ingen vandring för den bekväme men väl för den som tycker om en strapatsrik vandring, som belönas med mycket vackra synupplevelser kring bäcken. På de två dagarna följde vi således den mycket slingrande bäcken och njöt i fulla drag trots det fysiska motståndet från naturen. Man fick intrycket att naturen här inte ville ha mänskliga besökare utan i stället bara leva helt ostörd

Bäcken ligger i Ålvåsmassivet inklämd mellan Högåsen och Nyvallsberget. Efter ungefär halva sträckan mot Hasselasjön går bäcken i en som mest c:a 15 m. djup och brant sluttande ravin.

En mycket frodig och lummig grönska omger bäcken liksom många döda träd (lågor.)  Vi såg på flera ställen i bäcken också små bäcköringar snabbt pila omkring.

Trots den fysiska ansträngningen med mycken svett och möda var promenaderna väl värda besväret. Motion är dessutom nyttigt!

Jag ordar nu inte mer om bäcken. Bilderna nedan får i stället tala sitt tydliga språk om dess naturskönhet.

Här, från Älvsjöns nordöstra spets 385 m.ö.h. rinner Älvåsbäcken nordostvart mot Haddungsnäs och ner till Hasselasjön 121 m.ö.h

Här, från Älvsjöns nordöstra spets 385 m.ö.h. rinner Älvåsbäcken nordostvart mot Haddungsnäs och ner till Hasselasjön 121 m.ö.h

Mycket rik och lummig gönska omger bäcken

Mycket rik och lummig gönska omger bäcken

Här i bäckkanten har en fjäril, troligen en videfuks, slagit sig ner

Här i bäckkanten har en fjäril, troligen en videfuks, slagit sig ner

Strutbräken växer i bäcken

Strutbräken växer i bäcken

Död ved och många mossbevuxna stenar finns i och kring bäcken

Död ved och många mossbevuxna stenar finns i och kring bäcken

Ännu en bild av bäcken och dess vackra omgivning

Ännu en bild av bäcken och dess vackra omgivning

Orkidén Junfru Marie nycklar växer vid bäckkanten......

Orkidén Jungfru Marie nycklar växer vid bäckkanten……

... liksom humleblomster...

… liksom humleblomster…

... och skogsfräken...

… och skogsfräken…

... samt ett par vita exemplar av midsommarblomster

… samt ett par vita exemplar av midsommarblomster

Annonser

Read Full Post »

I Hudiksvallsposten 29 juli 1891 har jag hittat nedanstående historia från ett av Gnarps fiskelägen (tyvärr framgår inte vilket. På den tiden fanns ju fiskelägen åtminstone i Ragvaldsnäs, Norrfjärden, Vattingen och Sörfjärden.) Rubriken på artikeln är ”En ”bitande” käring:

Vid en fiskehamn i Gnarps socken har nyligen inträffat följande tragikomiska scen:

”Rännare-Lena” är väl bekant såsom den ledande själen i de prat- och grälsjuka kaffesystrarnas rund. Ofta kommer hon i delo med sina nära och kära, och då sparas varken på ord eller handklappningar i form av – örfilar. Detta fick en representant av det ”otäcka” könet erfara en dag i sistlidna vecka. Personen i fråga, en fiskare, var för tillfället betagen av dryckjom och därunder ute och tog sig en promenad för en nypa luft i fiskehamnen. ”Rännare-Lena”, såsom allestädes närvarande, sammanträffade med flanören och fann naturligtvis stunden gynnsam att få sig en extra dust. I ett nu befann sig de båda kontrahenterna i luven på varandra. De stridande lågo snart på valplatsen, en sandhög, och här rök hårtofsar och sand om varandra. Med ett bitande hugg i den manlige kämpens hand avbryter plötsligt Lena det stora frispektaklet, betraktat under ihållande skrattsalvor av platsens fiskarebefolkning.

Det sällsamma uppträdet medförde, förutom det extra nöjet, den nyttan att den förut beskänkte fiskaren efter stridens slut var nykter som den redligaste godtemplare. Det är ju skönt när nytta och nöje kunna förenas.

Mina kommentarer:
Ordet ”valplatsen”, som förekommer i texten, är ett gammalt ord för stridsplats eller slagfält.

Tyvärr har jag inte – trots ett flertal telefonsamtal till personer med anknytning till Gnarps fiskelägen – lyckats få fram vem Rännare-Lena var och i vilket av fiskelägena denna händelse utspelade sig. Om någon av er läsare kan ge mer ljus över detta så emotser tacksamt era kommentarer!

Hur som helst så verkar Rännare-Lena ha varit ett rejält rivjärn!

Read Full Post »