Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2010

Vettberget i Gnarp

 Gnarps Vettberg ligger omedelbart norr om den östligaste delen av Lunnsjön. Berget är mycket sevärt såväl för sin historia som för sin vackra natur.
 
 Bergets topp ligger c:a 92 meter över havet. Dess namn kommer från ordet ”vette” som är detsamma som vårdkase. Vårdkasen var en permanent upplagd vedstapel, som antändes för att larma befolkningen vid fara. På Vettberget var den användbar till ända in på 1800-talet. Men mest känt är nog berget för sin stora fornborg. Mot öster är dess mur c:a 75 m lång medan den på övriga sidor endast består av mindre spärrmurar i klyftorna. Här har man således helt förlitat sig på att det branta berget var tillräckligt skydd. Borgens ingång låg i den nordöstra delen där det än idag finns en tydlig öppning i spärrmuren. Fornborgar byggdes av olika skäl. Det mest sannolika är att Vettbergets fornborg var avsedd som tillflyktsborg vid ofärdstider. Vi vet således att borgen användes som tillflyktsborg när ryssarna åkte omkring längs vår kust och brände ned allt som fanns i deras väg. I Sörfjärden skedde detta 25 maj 1721. Ryssarna brände då ner hela masugnen, kontor och bostadshus. Det är osäkert hur gammal borgen är, men sannolikt kan den vara från c:a åren 300-500 e Kr.
 
 Strax nedanför och öster om muren löper en klyfta genom berget. I klyftan har stora stenblock blivit hängande och bildat en grotta. På bergväggen in till grottan finns en hällristning i form av en fotsula. Fotsulor är relativt vanliga som hällristningar och kanske också en av de äldsta formerna av hällristningar. De kan kanske vara från yngre järnåldern, d v s från c:a 500 f Kr eller lite senare. Vad fotsulan symboliserar torde väl inte vara helt klarlagt men en tolkning är att den symboliserar närvaron av en gud eller gudinna, som är för helig för att avbildas. En annan teori är att den symboliserar den dödes vandring till dödsriket, till livet efter döden. Min farbror, Wilhelm Norman, hade en annan teori, att den helt enkelt visade vägen för en forntida förbindelseled. En nästan likadan fotsula finns nämligen inhuggen på ett stenblock alldeles intill vägen i byn Husta c:a 3 km nordväst om Vettberget.
  
 Enligt en gammal sägen finns skatter gömda under Vettbergets fornborg. Skatterna är dock starkt bevakade av bergets vittror. Men om man gräver en midsommarnatt och utför grävningen under absolut tystnad så kan det enligt sägnen ge resultat. En man, som en gång grävde här på dessa villkor, hittade en silverskatt. Han skulle just ta upp den ur gropen när han fick syn på en halt höna, som drog en höskrinda (!) När han såg detta skrek han till av pur förvåning – och i ett nafs försvann skatten!
 
 Vettbergets fornborg är ett imponerande byggnadsverk. Med tanke på dåtidens obefintliga tekniska hjälpmedel så frestar det på hjärnan ordentligt att försöka förstå hur detta kunnat åstadkommas. Det står helt klart att många människor en gång i tiden fick slita mycket ont här.

 Men Vettberget är också värt ett besök för sin vackra natur. Här finns fina gamla martallar, vackert lavbeklädda stenblock, hällar och milsvid utsikt ut över havet i öster. Nedanför branten i söder avspeglar sig Lunnsjön. Runt om på berget växer flera stora bestånd av bergglim, en vacker vit nejlikväxt.   

 Ett besök på Vettberget sätter fantasin i rörelse och är den perfekta kombinationen av mystik, historia och vacker natur!

  

Del av Vettbergets fornborg med Lunnsjön nedanför

Del av Vettbergets fornborg med Lunnsjön nedanför

Lämningar av borgens öppning i nordost

Lämningar av borgens öppning i nordost

Klyftan i berget med den grotta, som bildats

Klyftan i berget med den grotta, som bildats

Fotsulan, hällristningen på bergväggen in till grottan

Fotsulan, hällristningen på bergväggen in till grottan

Utsikt över Lunnsjön och havet från Vettbergets topp

Utsikt över Lunnsjön och havet från Vettbergets topp

Utsikt mot havet i öster med ön Gran

Utsikt mot havet i öster med ön Gran

Utsikt över Hustabomyran nordost om Vettberget

Utsikt över Hustabomyran nordost om Vettberget

Bergglim på Vettberget

Bergglim på Vettberget

Read Full Post »

På södra sidan av gamla Toppbodvägen, en dryg km öster om järnvägen söder om Årskogen, ligger Toppbodhällen. Hällen har säkerligen fått sitt namn av att den ligger intill den gamla vägen till Toppbodvallen, på 1700-talet Gnarps största fäbodvall med 17 stugor (varav tre ännu finns kvar.)
 
Toppbodhällen brukar jag besöka ibland av två skäl, naturskönheten och kulturlämningarna. Toppbodhällen är en bergliknande stor häll med utsikt långt ut över havet i öster. I söder sluttar hällen mycket brant, nästan lodrätt, ner mot den nya Toppbodvägen. Här finns många sevärda förvridna gamla martallar, både levande, döende och döda. Hällen har vackra lavar. Att strosa runt här, njuta av lugnet, skönheten och havsutsikten borta i öster och i denna miljö avnjuta det medhavda kaffet är en minnesvärd naturupplevelse.                    

Rester av fågelfångstanläggningen på Toppbodhällen

Rester av fågelfångstanläggningen på Toppbodhällen

Nästan mitt på Toppbodhällen finns stenar utlagda i radliknande formationer. Det är s k fågelfångstanläggningar, anlagda för mycket länge sedan för att fånga t ex tjäder, orre och ripa för att fylla dåtidens hungriga magar. Det gick till så att man lade ut stenar i cirklar, ovaler eller rutor med öppningar i varje formation, där man satte ut snaror. Platserna valdes givetvis med den kännedom man hade om fågeltillgången, t ex spelplatser. När fåglarna sedan flög in och slog sig ner på hällmarken så hamnade de givetvis även innanför stenläggningarna och när de sedan gick ut genom öppningarna fastnade de i snarorna, som sedan vittjades av ”jägaren.”     

Så här kan det ha sett ut när orren lurades in i snaran

Så här kan det ha sett ut när orren lurades in i snaran

Omfattande sådana här anläggningar finns även ovanför Laxhällan på Vattingsmalarna söder om Vattingen i Gnarp. Även Bålleberget i Bergsjö har sådana här lämningar. Tyvärr finns inga säkra uppgifter om hur gamla de är. En uppgift jag hittat är att de kan ha använts så sent som under 1800-talet och möjligen en liten bit in på 1900-talet. De är också bara är kända från Hälsingland upp t o m Ångermanland på högt belägna tallbevuxna hällar och klapperstensfält.

Fågelfångstanläggningar på Vattingsmalarna vid kusten

Fågelfångstanläggningar på Vattingsmalarna vid kusten

Toppbodhällen är värd ett besök både för sin naturskönhet och sina påminnelser om gamla tiders jaktkultur!

Read Full Post »

 Den nordligast bebyggda platsen längs Nordanstigs kust är Oxsand. Det ligger i Gnarps socken vid havsstranden c:a 2 ½ km söder om gränsen mot Medelpad. Jag brukar skoja om det här när jag har medvandrare på kuststräckan norrut mot Kalkugnsviken, som ligger mitt på gränsen. När vi anträder vandringen mot norr brukar jag säga att vi nu ska vandra från Gnarps till Njurunda socken, från Nordanstigs till Sundsvalls kommun, från Hälsingland till Medelpad, från Gävleborgs till Västernorrlands län – och från Uppsala till Härnösands stift! Det brukar väcka viss munterhet och förundran, men det är ju faktiskt sant! 

"Stäppen" väster om Oxsands sandstrand 

"Stäppen" väster om Oxsands sandstrand

Bebyggelsen i Oxsand består av fritidshus, som började byggas under slutet av 1950-talet. I huvudsak är denna bebyggelse placerad i skogskanten c:a 300 m väster om stranden. Mellan bebyggelsen och stranden finns ett stort, öppet stäppliknande område. Enligt min mening är bebyggelsens placering här föredömlig. Trots att det på den tid när det här byggdes sannolikt var lättare att få bygga nära stränderna så lämnades det här stora och mycket vackra ”stäppområdet” orört. Tack för detta mycket goda omdöme och förutseende!

Del av Oxsands nästan 500 m långa sandstrand

Del av Oxsands nästan 500 m långa sandstrand

 Nedanför ”stäppen” och mot vattenlinjen finns – enligt min mening – Nordanstigskustens finaste badstrand (Gnarpsbaden må ursäkta mig!) Det är en bred och nästan 500 m lång inbjudande sandstrand. Längs sandstranden mynnar inte mindre än fem små bäckar, varav åtminstone två brukar hysa småöring. På strandvallen ovanför sanden växer bl a strandråg, strandvial och saltarv.

Oxsandshällan

Oxsandshällan

 Havsbad är inte min favoritsysselsättning men Oxsand som utgångspunkt för en intressant och vacker kustvandring norrut mot länsgränsen har lockat mig hit många gånger under olika årstider. Hela sträckan är ett s k Natura 2000-område, vilket innebär att det ingår i EU:s svenska urval av värdefulla naturområden. Jag brukar först följa sandstranden norrut tills den tar slut. Här kan man nu ansluta till stigen – Kustleden – vidare norrut. Men jag brukar börja med att följa den steniga stranden en bit till och besöka den stora, släta och isräfflade Oxsandshällen, som sticker ut i havet här. Det är en perfekt plats för fikapausen att sitta här på den långt utskjutande släta stenhällen omgiven av vattnet och oändlig utsikt över havet.

Strandråg och strandvial på en liten sandstrand norr om Oxsand

Strandråg och strandvial på en liten sandstrand norr om Oxsand

 Jag brukar sedan fortsätta vandringen norrut omväxlande på Kustleden och den steniga stranden. Längs stranden finns några hyfsade strandängspartier med rik flora och c:a 300 m innan länsgränsen finns i denna flora även den mindre vanliga fjällnejlikan, som blommar som bäst i mitten av juni.

Fjällnejlika på stranden en bit söder om Kalkugnsviken

Fjällnejlika på stranden en bit söder om Kalkugnsviken

 Så småningom kommer man fram till Kalkugnsviken, som är Nordanstigs kommuns nordligaste kustutpost – och Sundsvalls sydligaste. Här finns ett bra vindskydd och en liten sandstrand.

Kalkugnsviken med Kalkugnsudden. I strandkanten på Kalkugnsudden finns lämningar efter kajen från den forna hamnen här.

Kalkugnsviken med Kalkugnsudden. I strandkanten på Kalkugnsudden finns lämningar efter kajen från den forna hamnen här.

 I viken fanns tidigare en hamn för kalkskutor. På vikens östra strand, Kalkugnsudden, kan fortfarande rester av kajen ses. Kalken brändes i en kalkugn c:a 100 m längre åt nordost. Den brända kalken användes vid järnframställningen i det närliggande Galtströms Bruk. Av kalkugnen finns nu bara en tydlig grop kvar. Det här är alltså förklaringen till vikens och uddens namn, Kalkugnsviken och Kalkugnsudden. På den steniga sydligaste delen av Kalkugnsudden växer havtorn. Kalkugnsviken med omgivning är en vacker plats med en intressant historia.

Det grågröna havtornet på södra delen av Kalkugnsudden. Den gröna busken med blommande ros är vresros

Det grågröna havtornet på södra delen av Kalkugnsudden. Den gröna busken med blommande ros är vresros

Min vandring tillbaka till Oxsand brukar jag göra i sin helhet på Kustleden. Längs dess stig finns här på vissa sträckor vacker gammelskog. Och på vissa platser nära stigen växer orkidén knärot i hyfsade bestånd.

Mellan Oxsand och Kalkugnsviken växer orkidén knärot i skogen vid stigen (Kustleden)

Mellan Oxsand och Kalkugnsviken växer orkidén knärot i skogen vid stigen (Kustleden)

 Sträckan Oxsand-Kalkugnsviken är ett utmärkt alternativ för en havsnära vacker naturvandring i Nordanstigs yttersta utkant i norr!

Read Full Post »