Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Trollbovallen’

Trollbovallen

Bland alla fäbodvallar, som funnits och finns i Gnarp tror jag att Trollbovallen är den mest sägen– och mytomspunna vallen. Av denna vall finns mig veterligt inga spår kvar och jag vet heller inte den helt exakta platsen. Vallen låg i närheten av Rörmyrberget. Intill detta bergs östra sida ligger Rörmyran och vallen lär ha funnits strax söder om den. Det blir i sin tur knappt 2 km rakt norrut från västligaste delen av Haddäng. Numera går skogsbilväg (via Djupe) ända fram. Efter c:a 1½ km går en väg till höger och norr om detta vägskäl lär vallen ha funnits.  

 I en berättelse från 1933 om fäbodlivet i Gnarp från slutet av 1700-talet till början av 1800-talet skriver Anselm Forsslund från Skesta att Trollbovallen med all säkerhet var den äldsta vallen i Gnarp och förknippad med många sägner. Han skriver också att vallen anlades och brukades av Rödebönder.

 Stugorna påstås ha varit byggda på helt annat sätt än på senare stugor. Eldstäder saknades således och all kokning skedde utomhus under bar himmel. På långsidan fanns en liten timrad utbyggnad, som var sängplats. In till denna sovplats klev man genom ett hål i väggen, som täpptes till med en lucka. Luckan sattes på insidan fast med en trä- eller järnsprint. Därinne var man väl skyddad för både varg och björn, som det på den tiden fanns gott om i våra då ännu oskövlade skogar. Men inte för trollen, som här mer än på andra ställen bedrev sitt ofog. Det har berättats att trollen, trots den väl skyddade sängkammaren, släpade ut bojäntorna till Rörmyran, som låg intill vallen. Där ska de många gånger ha vaknat med fötterna i det kalla myrvattnet eller med benen nerkörda i dyn. Andra gånger ska de ha släpats till det strax söder om vallen belägna Trollboberget. Det var nog inte alla gånger så roligt att vara bojänta på Trollbovallen även om man alla dagar bar stål på sig (stål ansågs skydda mot trolldom.) Dessutom ska trollen ha förstört en hel del av den goda bomaten, när de så kunde komma åt, samt gjorde annat trolltyg. Det lär vara därför som denna vall måste överges och lämnas åt sitt öde.

 Pelle Schenell (1855-1946), Gnarps välkände spelman, skrev år 1933 följande nedteckning av en av de sägner, som figurerade kring Trollbovallen:
För 150 år sedan (= c:a 1780) fanns i Gnarp en fäbodvall, som hette Trollbovallen. Men nu syns inga spår av den. Här fanns tre stugor och lika många bojäntor. De hette Brita, Kari och Lena. Som ni nog förstår fanns här troll. Vallen hette ju Trollbovallen.

Brita och Kari gjorde spektakel av och skojade med trollen men det borde de inte ha gjort, ty det hände många gånger att trollen bar iväg dem från sängarna på natten utan att jäntorna vaknade. På morgonen, då jäntorna öppnade ögonen fann de sig liggande med fötterna i vattenkällan.

Men Lena hyllade trollen och blev god vän med dem. Om Lena sov över någon morgon ropade trollen till henne:
-Lena, Lena, vakna nu! Klockan är sju!

Men de två andra jäntorna struntade trollen i att väcka om de sov över någon morgon.

Efter en tid skulle trollen ha bröllop och Lena, som var deras goda vän, blev inbjuden. Det kom en trollkarl åkande med en fin vagn dragen av två svarta hästar. Körkarlen sa till Lena att sätta sig upp i vagnen. Sedan bar det iväg så Lena visste inte om de åkte på marken eller till väders. Efter en stund kom de till ett stort berg, där de stannade. När Lena stigit ur vagnen kom en pälsvän ut och hälsade Lena välkommen till bröllopet. De gick in i berget genom en öppning och kom in i en stor grotta. Där fanns alla möjliga sorters ljus, som lyste. I hela grottan var det fantastiskt, ”obarmhaschtet,” fint. Utanför ingången stod två spelmän, en på vardera sidan, och spelade in bröllopsfolket.

 Det i sägnen nämnda Trollboberget har jag, trots viss efterforskning, inte kännedom om. Däremot finns söder om Rörmyran, intill den plats där vallen bör ha funnits, några vackra berghällar, som benämns Trollbohällorna. Lite längre söderut, intill nuvarande vägs östra sida, finns Groberget. Kanske kan det vara så, att Groberget i sägnen fått heta Trollboberget och att det var där bröllopet i sägnen ägde rum?

 Pelle Schenell avslutar sin berättelse med att han med anledning av denna sägen komponerade låten ”Trollens brudmarsch”, som han tror ska låta ungefär som den låt trollspelemännen spelade. Jag komponerade låten på våren 1908, skriver Pelle Schenell.

 Det finns en annan och likartad version av den här sägnen i boken ”90 sagor från Hälsingland” från år 1983 samlade av Victor Johnsson. Här benämns vallen för ”Trollvallen” och det finns även i övrigt några skillnader i sägnen. Jag har själv aldrig hört något annat än ”Trollbovallen” – och så skriver ju även Anselm Forsslund – så jag har valt att återge Pelle Schenells version eftersom han ju var genuin gnarpsbo och kanske därför kände historien bättre?

 För att få uppleva lite av mystiken och historiens vingslag besökte jag nyligen Rörmyrberget, Rörmyran och Trollbohällorna. Några som helst spår av någon vall hittade jag inte men det sätter fantasin i rörelse när man funderar på var fäbodstugorna exakt fanns och hur det i övrigt såg ut här under fäbodvallstiden för c:a 250 år sedan. Dessutom är ett besök på Rörmyrberget med sin havsutsikt en fin naturupplevelse liksom de mycket vackra Trollbohällorna.

En vacker bergssluttning på Rörmyrberget strax väster om den plats där Trollbovallen låg

En vacker bergssluttning på Rörmyrberget strax väster om den plats där Trollbovallen låg

Utsikt mot havet från toppen av Rörmyrberget

Utsikt mot havet från toppen av Rörmyrberget

Utsikt över en del av Rörmyran

Utsikt över en del av Rörmyran

En del av de vackra Trollbohällorna

En del av de vackra Trollbohällorna

Del av en gammal torraka på en av Trollbohällorna

Del av en gammal torraka på en av Trollbohällorna

Här bör den för länge sedan utplånade Trollbovallen ha funnits

Här bör den för länge sedan utplånade Trollbovallen ha funnits

Read Full Post »