Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘magasin’

Mejerimagasinet i Gnarp

Gnarpsbor i min ålder torde vara väl medvetna vad jag menar när jag nämner mejerimagasinet. Men för yngre generationer är det nog inte lika självklart. På den tiden det fanns fog för namnet ”mejerimagasinet” låg det i Vallen intill järnvägen strax väster om mejeriet (vars verksamhet upphörde 1948 men blev kvar som butik till 1969 när Kärnan, nuvarande ICA Stjärnan, öppnades.) Trots mejerirörelsens nedläggning så levde namnet ”Mejerimagasinet” kvar, och gör det i viss mån fortfarande. Det ligger nu på exakt samma plats som då, men sedan dess har även Gnarp fått gatunamn varför den korrekta hemvisten nu är Östra Stationsvägen 46 och inhyser lokaler för Wahlman Textil Import AB. Innan dess hade det ett flera år långt mellanspel med företaget Skogsdon AB, som sålde ett mycket stort urval av produkter (c:a 1 500 olika artiklar!) för skogsbrukets och även andras behov. Exempel var verktyg, redskap, hjälpmedel, skyddsutrusning, kläder och skor m.m. (Även mejeriet är kvar på samma plats som tidigare men ombyggt till hyreshus.)

Mejerimagasinet stod färdigbyggt 1948, alltså samma år, som själva mejeriverksamheten upphörde. Gnarps Träförädling, allmänt kallat ”Trähus”, då närmaste granne med magasinet, hade startat sin verksamhet i början av år 1945          och fick uppdraget att bygga magasinet men lejde ut det till John Fredin, Vilhelm Brodén och min farbror Erik Norman. Min farbror har i en sammanfattning av sin tid som byggnadsarbetare beskrivit lite av det här bygget enligt följande:

Det tyngsta bygget var nog Mejerimagasinet. Det tog vi på entreprenad åt Trähus, John Fredin, Vilhelm Brodén och jag. Trähus hade tagit ett för allt och vi tre tog det av Trähus för arbetet. Det var ett tungsamt bygge. Och kallt var det på vintern. Det var 6 x 9 tums golvåsar (= 15 x 22,5 cm), som låg så tätt som 30 cm cc, d.v.s. det blev 15 cm mellan åsarna. Sedan var det två tums plank till golv. Det var 15 grader kallt och blåste när vi höll på med taket.

Magasinet byggdes som lantmannamagasin till dåvarande Sundsvalls Mjölkcentral (SMC.) Det var ett stort och högt kallförråd med i princip bara fyra väggar och tak. Redan från början fanns en smal lastkaj på sidan mot järnvägen. Järnvägsspåret anslöt till kajen för de många godslasterna i järnvägsvagnar till magasinet. Gunnar Jonsson har berättat för mig att det kunde komma 300 säckar och tunga fat med melass, som skulle in i magasinet. De tekniska hjälpmedlen var mycket ringa så lossningen var ett väldigt slitsamt arbete.

Magasinet spelade en viktig roll för bönderna i Gnarp, Jättendal och även Bergsjö. Här hämtade de (och även andra) spannmål, gödning och mycket, mycket annat som behövdes i jordbruket. Här fanns också en del redskap såsom delar till slåttermaskiner och liar, m.m. Oräkneliga är de häst- och traktorekipage, som här hämtat förnödenheter. Olle Nordstrand blev redan från starten ”magasinschef.” Han hade dessförinnan, sedan 1931, arbetat på mejeriet som maskinist men även som smör- och osttillverkare. Han blev kvar i magasinet ända tills det las ner år 1971 och hade då totalt 40 års tjänst i företaget. Olle hade ”järnkoll” på sortimentet i magasinet. Vid en årlig inventering var Gunnar Jonsson där för att hjälpa till och räknade då antalet lieblad i en låda. Han meddelade Olle att det var 48 st. Men Olle svarade då att det var 49 i fjol och eftersom han inte sålt något sedan dess så borde det vara 49 även den här gången. Gunnar fick räkna om – och Olle hade rätt.

SMC upphörde och införlivades 1970 i den då nybildade Nedre Norrlands Producentförning (NNP.) När NNP i juni 1971 meddelade att magasinet skulle läggas ned blev det mycket kraftiga protester. I tidningsartiklar om detta intervjuas bönder från Bergsjö, Jättendal och Gnarp och de skräder inte orden i sin uppfattning om NNP. Från ett ”informationsmöte” i Kärnans (nuvarande Stjärnan) biolokal rapporterar Dagbladet bl.a. att NNP-styrelsen hade en svår pärs när man skulle försvara nedläggningen, att stämningen var ganska markerad och att bönderna betygsatte NNP:s presenterade beslutsunderlag som värdelöst. Jättendals- och Gnarpsbönderna var eniga och skarpa motståndare till förändringarna medan Bergsjöbönderna var något mildare i tonen.

Protesterna ledde ingen vart och i augusti 1971 upphörde verksamheten. Olle Nordstrand gick i pension och avtackades i december 1971 med blommor, ett konstverk och en minnesgåva från NNP och den dåvarande Kärnan-butiken.

Mejerimagasinet upphörde således. Nu etablerade sig Skogsdon AB här för den verksamhet jag nämnde inledningsvis. Först hyrdes huset men fro.m. 1 jan 1973 blev Skogdson AB ägare genom köp från NNP. Nu gjordes en invändig ombyggnad. Huset värmeisolerades, ett mellangolv byggdes så att övervåning tillkom, liksom kontors-, sociala utrymmen och värme m.m. Även källarutrymmena förbättrades. Omkring år 1975 köptes Skogsdon AB av Domänföretagen, ett dotterbolag till dåvarande Domänverket. Gabriel Brånby kom hit som chef och 1978 målades huset om utvändigt. Nu har dom målat granskog på väggarna, skrev min farbror Erik om huset då. Och det stämde ju. Gabriel Brånby har berättat för mig att den annorlunda väggmålningen var väldigt ändamålsenlig vid beskrivning av vägen dit för varutransporter, som kom via E 4. ”Sväng in vid Gulf-macken och kör tills ni ser ett hus med granar på”, löd budskapet (nu heter macken OKQ8.) Alla hittade rätt. Huset började nu benämnas ”Granhuset.” Men Skogsdon AB köpte i slutet av år 1978 konkurrentföretaget Nordfor Skogstillbehör i Säter och därefter flyttades hela verksamheten dit. De båda företagen slogs ihop till Nordfor Skogsdon AB. Mejerimagasinet/Granhuset blev tomt men användes under kort tid för järnvaruförsäljning.

År 1980 köptes huset av Trans Timber. Bakom det företaget låg Ola Wahlman och en grekisk-svensk kompanjon, Nicos Panagoulas. Företaget hade bildats 1974 och ägnade sig åt virkesexport till Grekland. Denna marknad tog slut och företaget började ägna sig åt import och försäljning av mattor och successivt även andra textilier. 1985 separerade ägarna varvid rörelsen och magasinet såldes. De nya ägarna flyttade under en tid rörelsen till Tjärnviks industrilokaler medan de byggde nya lokaler (Comtesse) i Söderköping, dit de sedan flyttade. Under tiden uthyrdes ”Mejerimagasinet” kortvarigt som manufaktur- och klädesbutik.

1988 återköpte Ola Wahlman magasinet av Comtesse AB och förlade sin verksamhet hit under namnet Wahlman Textil Import AB. Det ägnar sig åt import och försäljning av textilier såsom tyger m.m. i olika material. C:a fyra årsanställda arbetar nu här.

Under 2013 uppnår ”Mejerimagasinet” pensionsåldern 65 år. Magasinet är dock konditionsmässigt långt ifrån pensionsmässigt. Senast under 2012 fick det nytt yttertak. Det bastanta huset torde palla många år än utan att bli lika skröpligt som vi människor plägar bli med åldern. Så jag hoppas att både magasinet och verksamheten där lever vidare i många år ännu!

”Mejerimagasinet” idag sett från den förbipasserande järnvägen. Nu lokaler för Wahlman Textil Import AB

”Mejerimagasinet” idag sett från den förbipasserande järnvägen. Nu lokaler för Wahlman Textil Import AB

På lastkajens undersida finns öglor, där hästarna bands under lastningen från magasinet

På lastkajens undersida finns öglor, där hästarna bands under lastningen från magasinet

”Mejerimagasinet” blev ”Granhuset” under Skogsdons verksamhet här

”Mejerimagasinet” blev ”Granhuset” under Skogsdons verksamhet här

Dåvarande Kärnans butiksföreståndare Erik Murén (t.v.) överlämnar arbetskamraternas gåva  till Olle Nordstrand (t.h.) vid avtackningen 17 dec 1971 för 40 år i företagets tjänst varav 23 i Mejerimagasinet. Bilden från Dagbladet Nya Samhället

Dåvarande Kärnans butiksföreståndare Erik Murén (t.v.) överlämnar arbetskamraternas gåva till Olle Nordstrand (t.h.) vid avtackningen 17 dec 1971 för 40 år i företagets tjänst varav 23 i Mejerimagasinet. Bilden från Dagbladet Nya Samhället

 

Read Full Post »