Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lösning’

För att hänga med i den här berättelsen är det en fördel om ni även läser eller har läst mitt inlägg ”Hassela-skogarna” 7 jan 2010. Gå därför gärna in i arkivet, plocka fram och läs den artikeln!

I nämnda artikel skriver jag bl a om STRIDBRÄNNET, som länge vållade mig huvudbry. Trots telefonsamtal med hembygdsforskare i Hassela och skogsfolk hos markägaren Holmen Skog blev gåtan olöst. Men tack vare gnarp.org är den nu löst! Jag hade nästan gett upp hoppet när jag på försommaren i år blev uppringd av Lennart Sving, boende i Hudiksvall men bördig från Norrbäck nordväst om centrala Hassela. Lennart hade läst mitt blogg-inlägg med rop på hjälp och kunde delge mig den – som det visade sig – dramatiska historien från år 1888, som jag nu återger:

De här skogstrakterna var tidigare bebodda med spridda gårdar. Bl a bodde här en man vid  namn Lars Strid, född 1842, med sin 15 år äldre hustru och en gemensam son. Strid hade nyligen blivit landbonde under Sörfors Bruk AB, som ägde marken här. På midsommaraftonen 23 juni 1888 tillfrågades han av landbonden Per-Olof Persson, som bodde på samma gård som Strid, om han ville vara med och tända eld på skogen. Eftersom Strid själv hade haft sådana tankar svarade han villigt ja. Anledningen till att man ville bränna ner skogen var för att få mer betesmark till djuren och underlätta kolningen. Strid hade redan ett par veckor tidigare varit inne på den här tanken i samband med att han hjälpt till vid släckning av en skogsbrand på en annan plats, där även Persson och landbonden Jon Olof Ås deltagit. Persson hade vid detta tillfälle förgäves försökt förmå Ås att antända en rishög i skogen.

Persson och Strid begav sig således nu i väg till skogen ett par – tre km bort där de tände på varsin myrstack. Därefter delade de på sig. Persson sprang genaste vägen hem medan Strid tog en annan, längre, väg. När Strid kom hem, senare än Persson, möttes han av drängpojken Johan Olof Larsson, som meddelade att det brann på skogen. Även fler människor hade samlats ute. Strid låtsades inte ha någon vetskap om branden. Men Persson, Strid, Larsson och Jon Olof Ås begav sig iväg till skogen mot elden för att kolla om kreaturen, som befann sig på bete i skogen, löpte någon fara. Efter en kort stund skiljde sig Ås från de andra tre. Persson uppmanade därefter Strid och Larsson att tända eld på skogen. Larsson var från början med på noterna men p g a risken för upptäckt vågade han till sist inte göra det. De fortsatte genom skogen och efter ytterligare ett stycke på väg tyckte Strid att de inte hade något att riskera om de tände på skogen här. Därpå antände de på totalt fem ställen inte långt ifrån där Strid och Persson tidigare tänt på. Elden hade spridit sig i sydostlig riktning och kommit fram till en svedja av ungskog, där den höll på att avstanna, vilket var orsaken till att man anlade de nya bränderna. När de nu märkte att elden hotade sprida sig till några obebodda boningshus i närheten begav de sig mot husen för att rädda dem. De hann dock inte fram innan uppbådat folk kom för att släcka skogsbranden. De anslöt sig då till släckningsarbetet, som blev framgångsrikt och branden kunde inom kort begränsas.

Ovanstående uppgifter är hämtade ur ”Protokoll från urtima ting med Bergsjö Tingslag å kronohäktet i Hudiksvall den 20 januari 1889”, där Strid förvarades sedan han häktats.

Här framgår också att åklagaren, som försvårande omständigheter, anförde att det sedan lång tid före branden rådde torka, och att det var kraftig vind i ”fel” riktning varför flera boningshus var i farozonen och sannolikt skulle ha antänts om inte släckningsarbetet varit så framgångsrikt och vinden avtagit samt ändrat riktning. Som försvårande omständighet anfördes även att Strid var landbonde åt sin ”husbonde” och markägare Sörfors Bruk AB. Totalt 67 hektar skog brändes upp och värderades till 670 kr. Tillsammans med övriga kostnader för bolaget krävdes Strid på ersättning på totalt 949 kr och 50 öre. Åklagaren yrkade dessutom på att Strid skulle dömas för mordbrand.

Strid erkände allt som lades honom till last och godtog även den begärda ersättningen. Han påpekade dock att han haft medhjälpare att anlägga branden.

Strid dömdes till 7 års straffarbete för mordbrand samt ”att för all tid vara medborgerligt förtroende förlustig”. Han dömdes dessutom att betala begärd ersättning

Efter avtjänat straff år 1896 återvände Strid. Hans 15 år äldre hustru avled 1904. Strid gifte om sig, men nu med en 26 år yngre kvinna med vilken han fick en son. Lars Strid avled år 1920.

Detta är således denna dramatiska historia, som döljer sig bakom den lilla anspråklösa träskylten ”STRIDBRÄNNET 23 juni 1888”, som jag av en slump hittade 20 okt 2009 mitt i skogen mellan Västertuppan och Högtuppan i Hassela.
Tack, Lennart Sving, för att du satte upp skylten i skogen, hittade den här historien och delgav mig den! Nu har jag ett huvudbry mindre!

Kommentar: Vi har inga uppgifter om även Strids medhjälpare blev dömda. Det förefaller ju mycket märkligt om enbart Strid fastnade i rättsmaskineriets nät. Är det någon av läsarna som vet?

Här är skylten i skogen mellan Västeruppan och Högtuppan i Hassela, bakom vilken döljer sig en gammal mordbrandshistoria

Här är skylten i skogen mellan Västeruppan och Högtuppan i Hassela, bakom vilken döljer sig en gammal mordbrandshistoria

I den här skogen finns också mycket gott om långskägg, en rödlistad och fridlyst lav

I den här skogen finns också mycket gott om långskägg, en rödlistad och fridlyst lav

Det är en mycket inbjudande skog att gå i.

Det är en mycket inbjudande skog att gå i.

Read Full Post »