Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kobingo’

Kobingon på Hoppskogen 1986

 Under 26 år var jag aktiv i IFK Gnarps styrelse, varav 10 år som kassör, 10 år som ordförande och ett år som sekreterare. Mycket stor del av tiden gick åt till att hitta inkomstkällor och jobba ihop pengar till föreningens verksamhet. Någon gång kring årsskiftet 1978/79 blev jag uppringd av Hans Sågå, som då jobbade som kanslist åt Nordanstigs-Korpen. Han ville ha ett samarbete med IFK med en marknad på Hoppskogen. Så blev det också och i juni 1979 ägde Hoppskogens Marknad rum för första gången. Den rullade på i hela 16 år. 1994 blev marknadens sista år.

 Den särklassigt mest uppmärksammade marknaden blev 1986 års upplaga. Hans Sågå, som var ”marknadsgeneral” under alla åren, ringde mig då alldeles i början av året. Han hade läst en liten tidningsnotis om kobingo på något ställe i USA och undrade om vi inte skulle kunna ha det på Hoppskogens marknad.

 Jag hade aldrig hört ordet kobingo tidigare så det tarvade en förklaring. Det gick således ut på att man på en gräsyta kritade upp exempelvis 100 numrerade rutor, inhägnade ytan och släppte in en ko där. Dessförinnan fick folk satsa pengar på den ruta där man trodde att kon först skulle bajsa. Den som då satsat på rätt ruta skulle vinna en summa pengar av de intäkter som spelet givit. Efter lite internt rådslag inom IFK så sa vi ja till idén. Ingen hade hört talas om något liknande så vi tyckte det var värt att prova – det var ju onekligen något alldeles nytt, som kanske skulle locka folk och ge intäkter till föreningen.

 Jag gav klartecken till Hans Sågå men påpekade att vi måste söka lotteritillstånd för att inte riskera att bli anklagade för något olagligt lotterispel. Detta tillstånd ansåg vi vara en bagatellartad formalitet. Vi utformade regler för spelet, t ex hur vinst skulle fördelas om kon bajsade mitt på en linje eller i ett rutkryss. Vi bestämde också att i stället för att satsa på valfri ruta skulle spelarna få köpa en lott och det nummer som stod på lotten blev den ruta man tilldelades. Ansökan skickades till Länsstyrelsen – och det blev avslag. Motiveringen var att lottdragningen inte bedömdes gå tillräckligt slumpmässigt till.

 Under mina många år i föreningsliv och civilt jobb m.m. har jag aldrig – vare sig förr eller senare – varit inblandad i något, som väckt sådan enorm och oväntad uppmärksamhet som detta. När media fick nys om kobingon och avslaget på lotteritillståndet blev jag nerringd av samtliga lokaltidningar och tidningar från olika landsändar samt Sveriges Radio. På mitt dåvarande jobb i Hudiksvall blev jag t.ex. uppringd av Sydsvenska Dagbladet. En av mina tidigare arbetskamrater, som efter pensioneringen flyttade till Finland, skickade mig tidningsurklipp ur en finsk tidning, som skrivit om detta. Jag fick hjälp av en arbetskamrat med finska rötter att översätta det. Där hade man också gått lite på djupet och frågat en veterinär om en vanlig svensk ko kan luras att gå till en bestämd ruta. Han bedömde möjligheten som mycket liten, kanske om man skrämmer den med ett bilsignalhorn eller ett  kanonskott. Men att skrämma djur så är dumt och fult, sa den finske veterinären.

 I en radiointervju med Länsstyrelsens handläggare ville reportern vet hur man skulle kunna manipulera en ko att gå till en viss ruta. Handläggaren hade uppenbara problem att svara varvid reportern frågade om man möjligen kunde locka den med korv? Handläggaren svarade dock bara tjänstemannamässigt att kons slumpmässiga beteende inte uppfyllde lotterilagens krav, inte ens om en kontrollant var närvarande vid dragningen.

 Det blev i alla händelser en enorm uppståndelse. Jag har, förutom från den finska tidningen Aamulehti och våra lokaltidningar, således tidningsurklipp från Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, Nerikes Allehanda och Gävle Dagblad men jag vet att en mycket stor del av pressen runt om i landet skrev om detta. Även insändare förekom. Hälsinge-Kuriren hade 18 feb 1986 en mycket humoristisk ledare under rubriken ”Byråkratisk bragd” med anledning av avslaget på lotteritillståndet, där man bl.a. konstaterar att Länsstyrelsen i Gävleborg borde ligga bra till att få Svenska Grossistförbundets pris, Årets rönnbär, för årets största byråkratibragd.

 Nåväl, vi överklagade Länsstyrelsens avslag till Lotterinämnden i Strängnäs – och där gick det vägen så att vi fick vårt tillstånd. Denna ”kovändning” ledde till en ny mediarundtur i tidningar och radio. Den var inte lika stor som vid avslaget men mycket blev det även denna gång. Och nu skred också Lantbruksstyrelsen till verket och spädde på mediaintresset genom att gå ut med en skrivelse till landets alla länsstyrelser med en rekommendation att ansökningar om kobingo borde avslås. Man ansåg det förnedrande för korna och förklarade att ”utnyttjande av djur i förlöjligande inslag är knappast värdigt en befolkning, som anser sig stå på en kulturellt hög nivå.” Lantbruksstyrelsen konstaterade dock ”att kobingo inte behöver innebära djurplågeri. Däremot kan det föra med sig bristande respekt för djuren och deras integritet och ha negativ effekt från djurskyddssynpunkt. Man skrev även att ”Transport av djur till platsen för dessa kulturyttringar behöver ej heller innebära vanvård om de utföres under ordnade former.”

 Sammanfattningsvis blev ärendet om lotteritillståndet en stor och viktig angelägenhet för många tjänstemän i den svenska statsapparaten. Så här efteråt tror jag faktiskt att den samlade byråkratin helst sett att vi hade struntat i att söka tillstånd och kört ändå så att man sluppit den här uppståndelsen.

 Kobingon marknadsfördes sedan som ”Sveriges första lagliga kobingo.” Vi var inte helt säkra på om det var Sveriges första kobingo så vi lade till ordet ”lagliga” eftersom vi i alla fall var säkra på att ingen hade sökt och fått erforderligt tillstånd förut.

 Kobingon gick av stapeln på Hoppskogens Marknad lördag 14 och söndag 15 juni 1986. C:a 200 personer stod vid inhägnaden vardera dagen för att beskåda tillställningen. Bole-Produkter AB, som då fanns i Bergsjö, hade vidtalats för elstängsel och stängselstolpar för kon och fick göra reklam för sina produkter. Lördagens kobingoko var Reidar Grönings Rosa från Norromå, som behövde endast fyra minuter på sig att fullgöra sin plikt. Den glade vinnaren blev en marknadsknalle från Valbo, Arne Hamberg. Andra dagens ko kom från Haddäng och tillhörde Kent Åslin. Den behövde dock i det närmaste en timme för att göra rätt för sig. Det var fascinerande att se c:a 200 personer stå i spänd förväntan i en timme och vänta på att en ko skulle göra ifrån sig. Klara Jonsson från Gnarp blev lycklig vinnare.

 Någon mer kobingo blev det inte. Men Hoppskogens Marknad och Gnarp blev mer än riksbekant. Än idag händer det att jag träffar jag folk, som vill prata och fråga om kobingon på Hoppskogen. Och att Gnarp förblev mycket känt bevisas bl.a. av en hyrbilsannons i Expressen 10 år senare, 16 juni 1996. Där finns en karta med några numrerade platser mellan Sundsvall och Hudiksvall. Punkt nr 58 är Gnarp och där står följande information:

 58. Ko-bingo
I Gnarp 4 mil norr om Hudiksvall kan du spela ko-bingo. Följ bara kartan eller doften.

Hans Sågå på Hoppskogens marknad. Han var dess "marknadsgeneral" under alla de 16 år marknaden ägde rum

Hans Sågå på Hoppskogens marknad. Han var dess ”marknadsgeneral” under alla de 16 år marknaden ägde rum

Read Full Post »