Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fjällnejlika’

Jag tillhör den skara av växtintresserade, som inte vill kallas för botanist. Jag tycker att botanist låter alldeles för fint med tanke på det underläge jag hamnar i när jag träffar på riktiga botanister. Fast å andra sidan har även jag fått glänsa ibland när jag på mina guidade naturvandringar upptäckt att jag i sådana sällskap stundom besitter högre kunskaper än övriga. Då kan även jag få känna mig åtminstone lite som botanist, fast på låg nivå! Vilda växter och blommor är för mig underverk att upptäcka, uppleva och njuta av. Jag bryr mig inte så mycket om det vetenskapliga och därför blir även den här artikeln väldigt ovetenskaplig och personligt hållen. Men det är mitt sätt att uppleva växterna! Så här följer nu en skildring på mitt sätt av mina upplevelser av fjällnejlikor i Nordanstig.

Jättholmarna utanför Jättendalskusten utgör två av Nordanstigs fåtaliga öar i havet. De består av Österön och Västerön med ett sund emellan. Jag har besökt Jättholmarna vid flera tillfällen. I juni 1987 var jag där tillsammans med en likasinnad granne, vars svärföräldrars stuga i Gammelhamnen på Österön blev vårt hotell.

Tidigt på morgonen andra dagen begav vi oss iväg för att utforska Jättholmarnas vackra natur, bl a gammelskog med urskogsinslag, vackra hällar, klapperstensfält, stränder och fornlämningar. Vi gick österut och kom så småningom till Lathamn, en gammal f d fiskehamn längst österut på Österön. I strandgruset härintill dök plötsligt upp ett bestånd vackert rosa blommor. Ingen av oss hade sett något sådant tidigare, så de blev fotograferade från alla vinklar och vrår för att med hjälp av bilderna och floror försöka reda ut det hela. Jag kom snart fram till att den enda art, där mina bilder och floror hade någorlunda samsyn, var fjällnejlikan. Men med min dåvarande kunskapsnivå hade jag svårt att acceptera detta som rätt och riktigt. Fjällnejlikan ska väl finnas i fjällen? Det hörs ju på namnet! Men samtidigt kunde jag inte hitta något annat rimligt alternativ, så i min hjärna blev den t v registrerad som misstänkt fjällnejlika.

Åren gick men det blev det inte av att återbesöka platsen, trots mitt successivt ökande botaniska intresse. C:a 15 år senare blev jag uppringd av Göran Törnqvist i Bergsjö, som jag såg upp till som en riktig botanist! Han hade då besökt Jättholmarna och meddelade glatt att han hittat fjällnejlika där. Platsbeskrivningen stämde med mitt fynd, så nu visste jag säkert att det faktiskt var fjällnejlika jag såg där år 1987. I aug 2003 besökte Göran och jag tillsammans Jättholmarna och hittade då vissnade blommor på vår gemensamma fyndplats.

I juni 2007 gjorde jag och min naturmuppskollega Torsten Hansson från Vattrång i Harmånger en skogsvandring till Haghällorna, norr om Älgered i Bergsjö. Det är en mycket vacker vandring på en hällmarksstig med gamla tallar, gott om gamla lågor och brandstubbar. Högst upp på Haghällorna finns en raststuga öppen för alla. Till vår förvåning fann vi här stora bestånd av fjällnejlika på flera platser kring stugan. Det blev ett kärt återseende för mig efter de blommande fynden på Jättholmarna 20 år tidigare.

Sedan fyndet på Jättholmarna 1987 har jag tillbringat oändligt många fler timmar längs Nordanstigskustens stränder. Jag har sett och lärt mig många för mig nya arter. Men hittade ingen fjällnejlika. Jag har även tillbringat åtskilliga timmar längs havsstränderna i gränstrakterna Hälsingland – Medelpad (Gävleborg – Västernorrland eller Uppsala – Härnösands stift om man vill uttrycka det lite mer religiöst.) Omkring år 2005 hittade jag hundratalet meter in på Medelpadssidan stora bestånd av fjällnejlika, som jag sedan också följde upp och hittade på fler platser här. Det märkliga var dock att länsgränsen Gävleborg-Västernorrland syntes verka som en järnridå för fjällnejlikan. Således stora bestånd bara hundratalet meter in i Västernorrland, men inte en enda blomma på Gävleborgssidan trots likartade stränder och intensivt sökande. En i högsta grad stor orättvisa mot oss i Gävleborg!

I juni 2008 hade jag fått nog av denna orättvisa. Jag kontaktade åter min kollega Torsten Hansson i Vattrång och föreslog en utflykt längs stränderna från Oxsand, som ligger c:a 2 ½ km söder om Västernorrlands länsgräns, och
norrut till Kalkugnsviken, som ligger exakt på länsgränsen. Jag var tydlig med att berätta att det är jakt på fjällnejlika som gäller. En gång för alla skulle nu Västernorrland tvingas ge av sitt överflöd till oss i Gävleborg!

Sagt och gjort. Vi begav oss iväg. Som mycket saktmodiga spårhundar spanade vi av varenda kvadratmeter av strandpartierna och såg gott om strandväxter – men ingen fjällnejlika. Vi fikade och begrundade situationen. Snart närmade vi oss länsgränsen och missmodet började sprida sig. Var länsgränsen verkligen en järnridå? C:a 300 m söder om länsgränsen började morgonens frukost och det tidigare inmundigade medhavda fikat göra sig påmint hos mig. Det ville ut ur kroppens bakre del. Jag sa till Torsten att jag måste bege mig bakom några buskar en bit in på stranden och uträtta det tvingande behovet. Då, på väg till buskaget, nästan snubblade jag över dem! Där stod de, vackert lysande i sina rosa färger! Ett hyfsat bestånd och på ”rätt” sida av länsgränsen. Järnridån var sprängd tack vare, att jag på exakt rätt ställe behövde uppsöka ett buskage! Ett stort tack till min mage för denna reaktion på rätt plats i rätt tid!

Efter de här framgångarna gjorde några djupt insjunkna hjärnceller mig påmind om att min skollärarinna, förmodligen under en lektion i hembygdskunskap eller kanske naturlära, som det hette under andra halvan av 1950-talet, berättat om en ovanlig växt, som skulle finnas på några hällar väster om Västansjövallen i Gnarp. Hjärnfragmenten av detta minne sade mig också att det kunde röra sig om en rödaktig blomma och mina misstankar gick nu till fjällnejlikan. Så i juni 2008 blev det ett besök även dit. Och efter en stunds letande längs stigen, där den går över hällarna, så hittade jag även denna plats! Tänk vad ett gammalt, nästan bortglömt minne, från en skollektion på 1950-talet kan vara värdefullt ibland!

Året efter, 2009, fick jag gamla uppgifter om att fjällnejlikan även skulle finnas på Rödkullshällen norr om vägen mot Mörhögsvallen och Rödkullsvallen i västra Gnarp. Så det blev till att undersöka även detta vilket visade sig vara mycket lyckat. Berghällarna lyste helt röda av fjällnejlikor! Dessutom är Rödkullshällen i sig en fin naturupplevelse med gamla knotiga tallar och fin utsikt över skogslandskapet.

Matta av fjällnejlikor på Rödkullshällen

Matta av fjällnejlikor på Rödkullshällen

Närbild på ett knippe fjällnejlikor

Närbild på ett knippe fjällnejlikor

Utsikt från Rödkullshällen med fjällnejlikor på hällarna i förgrunden

Utsikt från Rödkullshällen med fjällnejlikor på hällarna i förgrunden

Martall på Rödkullshällen

Martall på Rödkullshällen

 

Read Full Post »