Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Natur & Kultur’ Category

Vid mina studier av gamla dagstidningar har jag funnit ett par artiklar/annonser om fester på Strömnäset i Gnarp. Den ena är från 28 aug 1937 där bl.a. dragkamp mellan Gnarp och Jättendal om ett nyuppsatt vandringspris utlovas. Domare blir den erfarne Pettersson-Sverige, sägs också i denna artikel. I övrigt utlovas sedvanliga festanordningar och dans m.m.  3 juni 1939 fanns i Hudiksvalls-Tidningen både en artikel och annons för ”Sommar-Festen å Strömnäset i Gnarp lördag 3 juni och söndag 4 juni”. Även här utlovas dragkamp mellan Gnarp och Jättendal om vandringspriset. Uppgifterna föranledde mig att börja efterforska mer uppgifter om denna festplats, som jag innan jag råkade se artiklarna i tidningen, aldrig hört talas om.

Minnesgoda äldre Gnarpsbor har nu berättat för mig att denna festplats låg på en holme i Gnarpsån bakom bastubyggnaden i Gällsta. Men festplatsen var sällan benämnd Strömnäset utan vanligen kallad ”Myggnäset” p.g.a. sin mycket rika myggförekomst. Från fastlandet gick en träbro över ån till holmen på dess sydvästra sida. Festplatsen byggdes av Gällsta Bollklubb, som bildades 1933. Man gjorde även en fotbollsplan intill nuvarande landsväg i Gällsta och från början hade föreningen fester i Gnarpsbaden för att få in pengar till verksamheten. Senare byggdes festplatsen på ”Myggnäset”. Exakt när verksamheten här började och upphörde har jag inte lyckats få fram. Sannolikt blev det en mycket kort period. Här fanns en utomhusdansbana, lotteristånd och servering m.m. (i annonsen 1939 nämns ”storslagna anordningar.”) Av annonsen och artiklarna framgår också att arrangören var Gällsta SK. När föreningen bildades var namnet Gällsta BK men om det ändrades senare eller om annonsbeställaren angett fel uppgift vet jag inte.

Jag har besökt platsen för att försöka hitta några rester eller minnen efter festplatsen. Man kan möjligen skönja att en väg eller stig gått längs ån. Av bron till holmen finns inte ett spår så jag kunde tyvärr inte komma över dit. Holmen är numera helt skogbevuxen och man kan svårligen föreställa sig att här funnits en festplats.

I mitt korta rotande om den här festplatsen fick jag vetskap om en händelse, som knappast låg på rätt sida om lagen. Men den torde för länge sedan vara preskriberad varför jag återger den: Förr i tiden kunde festarrangörer teckna regnförsäkringar, som vid regnväder kunde kompensera en del av publikintäktsbortfallet. Men det var strikta regler för detta, bl.a. måste regnmängden uppgå till en viss förutbestämd miniminivå. Vid en av festerna blev det regn, som troligen avskräckte en del publik. Föreningen hade köpt en regnförsäkring av Gustaf Pettersson, ”Pettersson-Sverige.” Men regnmängden uppgick dock inte till sådan nivå att det skulle bli någon ”utdelning” från försäkringen. En person i arrangörsstaben fann sig då föranlåten att fylla på regnmätaren till stipulerad vattenmängd varefter man kunde kvittera ut 1 500 kr från försäkringen. Så kanske gick den här festen ihop ändå, trots regnet.

Nu råder lugn på ”Myggnäset.” Dragspelmusiken och festglammet har för länge sedan, kanske c:a 70 år, tystnat. Endast trädens sus och forsens brus, där bron gick över ån, hörs numera. I övrigt torde de enda ljud och den enda dans, som förekommer här idag, vara myggornas! De har inte övergett platsen.

Festannons införd i Hudiksvalls-Tidningen lördag 3 juni 1939

Festannons införd i Hudiksvalls-Tidningen lördag 3 juni 1939

Här gick förmodligen vägen ned till bron över ån till ”Myggnäset”

Här gick förmodligen vägen ned till bron över ån till ”Myggnäset”

”Myggnäset” i Gnarpsån idag sett från åstranden. Här någonstans bör bron ha funnits

”Myggnäset” i Gnarpsån idag sett från åstranden. Här någonstans bör bron ha funnits

Read Full Post »

En åma på Åsvallen

Fjärilarna är fantastiska små konstverk gjorda av naturens egna konstnärer, således helt utan mänsklig hand.

På mina många promenader i vår herres hage har jag stött på många fjärilar. Tyvärr är de svåra att fotografera (men jag har ändå lyckats få några hyfsade bilder på några olika arter.)

Vid ett besök på Åsvallens fäbod i Gnarp för några år sedan fångade en märklig larv – eller åma som vi säger här – min uppmärksamhet. Den här gången blev fotograferandet enkelt. Åman satt helt orörlig på en stjälk och struntade helt i fotografen. Med hjälp av bilden och diverse böcker kom jag så småningom fram att det här var en blivande fjäril tillhörig svärmarfamiljen och av arten Brunsprötad skymningssvärmare. Den satt på stjälken av en vitmåra, en av de värdväxter, som den lever av. I min litteratur förekommer lite varierande fakta men en sammanfattning blir väl att den kan förekomma i hela Sverige men är endast lokalt allmän och att den även kan ses i flygande tillstånd under jun-aug och gillar sandiga områden. Hur som helst så bevisar den ”larviga” bilden här nedan att även en åma kan vara vacker!

Larv av Brunsprötad skymningssvärmare på Åsvallens fäbod i Gnarp

Larv av Brunsprötad skymningssvärmare på Åsvallens fäbod i Gnarp

Fullt utvecklad fjäril av arten Brunsprötad skymningssvärmare (bilden hämtad via Internet)

Fullt utvecklad fjäril av arten Brunsprötad skymningssvärmare
(bilden hämtad via Internet)

Read Full Post »

Lappkyrkan

För flera år sedan fick jag höra talas om Lappkyrkan. Platsen ligger i den sydvästra kanten av Nybodberget, som i sin tur ligger c:a 2 km sydost om Nybodarna väster om Älgered i Bergsjö. Lappkyrkan väckte min nyfikenhet redan när jag fick vetskap om den, men av outgrundliga orsaker har det inte blivit av att besöka platsen – förrän en dag nu i september.

Jag och en kompis gjorde således en vacker septemberdag en utflykt dit. I Älgered svängde vi av mot Friggesund och tog efter en knapp km till höger mot Nybodarna. Efter fyra km på denna väg hittade vi på vänster sida en något förfallen vägvisare, som pekade snett uppåt till vänster. Om det var för att symbolisera himmelen eller den branta inledningen på vandringen vet jag inte. Men troligen var det för att den av väder och vind m.m. hamnat på sniskan. Härifrån gick vi nu drygt 1½ km på en stig. Efter knappt halva sträckan kom stigen fram på en korsande skogsbilväg, som vållade lite huvudbry. Normalt borde ju stigen ha fortsatt rakt över skogsbilvägen, men så enkelt var det inte. Efter diverse letande hittade vi fortsättningen på stigen c:a 30 m. uppåt på skogsbilvägen.

Spåren efter stormen Dagmars härjningar syntes här och där liksom spåren efter skogmaskiner, som tagit rätt på virket efter Dagmars avverkning natten mellan juldagen och annandag jul 2011. Men det var en njutbar vandring i vacker tallskog med fina lavtäcken.

Lappkyrkan visade sig vara en mycket vacker plats. Här bildar ett stort takformat stenblock liggande på tre andra stenblock en grotta med öppning utåt på framsidan. En flat stenhäll finns i öppningen och en eldplats utanför. Gästböcker inne i grottan vittnar om att platsen är ett kärt utflyktsmål.

Av en tidningsartikel från 1973-06-26, som jag fått tag på, framgår att det då på midsommardagen hölls friluftsgudstjänst här med bl.a. barndop. Av artikeln framgår även att ”Herr Gösta Wahlberg fungerade som tillfällig kyrkvärd och berättade helt kort om Lappkyrkans historia”. Jag har också fått veta att det blev viss tradition med årliga friluftsgudstjänster här på midsommardagen under ett antal år.

Vid öppningen till grottan finns en väderbiten skylt med inskriptionen ”LAPPKYRKAN”. Platsen finns med i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister, där den fått beteckningen Bergsjö 294:1. Här finns en beskrivning med mer detaljerade mått på grottan m.m. Här sägs också att det på en på ett träd fastspikad bräda vid öppningen ska finnas en inristning med texten till psalm 474 (Den blomstertid nu kommer) men denna ristning kunde vi inte hitta vid besöket. Vidare sägs att platsen används vid bröllop och andra sammankomster samt att det enligt bygdetraditionen varit en helig plats för lappar.
Hur sanningshalten i det sistnämnda är har jag inte lyckats klarlägga. Men om någon av läsarna har några mer uppgifter om detta eller om Lappkyrkan i övrigt så hoppas jag på era kommentarer här på bloggen!

Hur som helst är Lappkyrkan en mycket vacker plats i vår Nordanstigsnatur. Den är väl värd ett besök både för den ovanliga grottformationen och för sin omgivnings naturskönhet. Det medhavda fikat smakar förträffligt här!

Vägvisaren till Lappkyrkan vid vägen till Nybodarna

Vägvisaren till Lappkyrkan vid vägen till Nybodarna

Lappkyrkan

Lappkyrkan

Inskription "Lappkyrkan" intill ingången

Inskription ”Lappkyrkan” intill ingången

Baksidan av Lappkyrkan med en del av dess vackra omgivning

Baksidan av Lappkyrkan med en del av dess vackra omgivning

Utsikt från Lappkyrkans ingång

Utsikt från Lappkyrkans ingång

Det finns många gamla trädvrilar kring Lappkyrkan

Det finns många gamla trädvrilar kring Lappkyrkan

Read Full Post »

Sevärdheter i Vattrång

Jag har en lista över besöksmål i Nordanstig, som jag hört talas om men ännu inte besökt. Nu har jag börjat beta av listan och häromdagen åkte jag till Vattrång för besök i dess fornlämningsområde med bl.a. järnåldersgravar. Därifrån gick färden vidare till Lillmålsjön

  • Fornlämningsområdet
    Denna plats ligger c:a 150 m söder om landsvägen mot Svedja (en dryg km åt sydväst från E 4.)
    Här finns en bra informationstavla över områdets fornlämningar och en beskrivning över hur det kan ha sett ut här för mycket länge sedan. Husgrunder och ett flertal gravrösen och andra rösen finns på platsen att strosa runt bland och fundera på hur folk egentligen levde förr i tiden.
Vägvisare till Vattrångs fornlämningsområde

Vägvisare till Vattrångs fornlämningsområde

Informationstavla i området

Informationstavla i området

Rester av husgrund

Rester av husgrund

Gravhögar

Gravhögar

  • Lill-Målsjön
    Om man fortsätter landsvägen åt sydväst en dryg km från fornlämningsområdet kommer man fram till en lite knagglig men fullt framkomlig skogsbilväg på vänster sida. Om man kör den vägen c:a 700 m kommer man fram till en vändplan. Härifrån går en bred stig söderut, som efter c:a 400 m kommer fram till Lill-Målsjön. Här finns eldplats och en liten rastkoja i lappkåtestil. Det är en vacker plats med fin utsikt över sjön och en bra och lättillgänglig plats för fika- och/eller grillutflykten. Mellan tallarna i sjöns sydöstra kant skymtar också grannsjön Stor-Målsjön.
Rastkojan vid Lill-Målsjön

Rastkojan vid Lill-Målsjön

Utsikt från rastkojan

Utsikt från rastkojan

Vy över Lill-Målsjön

Vy över Lill-Målsjön

Höstprakt vid Lill-Målsjöns norra strand

Höstprakt vid Lill-Målsjöns norra strand

Read Full Post »

Under två dagar i sommar har jag tillsammans med en naturmuppskollega vandrat längs Älvåsbäcken i Hassela. De orörda skogsområdena är ovanliga i  dessa tider och det är därför alltid härliga upplevelser att åka till Hassela, där man fortfarande kan beskåda hur riktig skog egentligen ska se ut.

Älvåsbäcken och dess ravin hade jag länge tänkt besöka men av olika skäl hade det aldrig blivit av. Bäcken går i skogsmark från Älvsjöns nordöstra spets 385 m.ö.h. i närheten av Fagernäsvallen och slingrar sig neråt åt nordost, fågelvägen nära 3 km bort, där den rinner ut i Hasselasjön 121 m.ö.h i Haddungsnäs. Men med tanke på bäckens mycket krokiga och slingrande lopp så uppskattar jag att antalet vandringskilometer blir omkring det dubbla.

Nu blev utflykten äntligen av. Under två dagar – en i juli och en i augusti – kämpade vi oss fram på var sin sida av bäcken i den oländiga terrängen. Vi började där bäcken löper ut från Älvsjön och avverkade uppskattningsvis ungefär halva sträckan. Längs bäcken finns inga stigar men massor av hinder i form av träd och buskar, både stående och liggande, stenar, ojämnheter och håligheter i marken. Det sluttar dessutom en del, så speciellt vandringen tillbaka blir extra svettig. Och myggen är inte heller här särskilt hänsynsfull… Det är således ingen vandring för den bekväme men väl för den som tycker om en strapatsrik vandring, som belönas med mycket vackra synupplevelser kring bäcken. På de två dagarna följde vi således den mycket slingrande bäcken och njöt i fulla drag trots det fysiska motståndet från naturen. Man fick intrycket att naturen här inte ville ha mänskliga besökare utan i stället bara leva helt ostörd

Bäcken ligger i Ålvåsmassivet inklämd mellan Högåsen och Nyvallsberget. Efter ungefär halva sträckan mot Hasselasjön går bäcken i en som mest c:a 15 m. djup och brant sluttande ravin.

En mycket frodig och lummig grönska omger bäcken liksom många döda träd (lågor.)  Vi såg på flera ställen i bäcken också små bäcköringar snabbt pila omkring.

Trots den fysiska ansträngningen med mycken svett och möda var promenaderna väl värda besväret. Motion är dessutom nyttigt!

Jag ordar nu inte mer om bäcken. Bilderna nedan får i stället tala sitt tydliga språk om dess naturskönhet.

Här, från Älvsjöns nordöstra spets 385 m.ö.h. rinner Älvåsbäcken nordostvart mot Haddungsnäs och ner till Hasselasjön 121 m.ö.h

Här, från Älvsjöns nordöstra spets 385 m.ö.h. rinner Älvåsbäcken nordostvart mot Haddungsnäs och ner till Hasselasjön 121 m.ö.h

Mycket rik och lummig gönska omger bäcken

Mycket rik och lummig gönska omger bäcken

Här i bäckkanten har en fjäril, troligen en videfuks, slagit sig ner

Här i bäckkanten har en fjäril, troligen en videfuks, slagit sig ner

Strutbräken växer i bäcken

Strutbräken växer i bäcken

Död ved och många mossbevuxna stenar finns i och kring bäcken

Död ved och många mossbevuxna stenar finns i och kring bäcken

Ännu en bild av bäcken och dess vackra omgivning

Ännu en bild av bäcken och dess vackra omgivning

Orkidén Junfru Marie nycklar växer vid bäckkanten......

Orkidén Jungfru Marie nycklar växer vid bäckkanten……

... liksom humleblomster...

… liksom humleblomster…

... och skogsfräken...

… och skogsfräken…

... samt ett par vita exemplar av midsommarblomster

… samt ett par vita exemplar av midsommarblomster

Read Full Post »

I Hudiksvallsposten 29 juli 1891 har jag hittat nedanstående historia från ett av Gnarps fiskelägen (tyvärr framgår inte vilket. På den tiden fanns ju fiskelägen åtminstone i Ragvaldsnäs, Norrfjärden, Vattingen och Sörfjärden.) Rubriken på artikeln är ”En ”bitande” käring:

Vid en fiskehamn i Gnarps socken har nyligen inträffat följande tragikomiska scen:

”Rännare-Lena” är väl bekant såsom den ledande själen i de prat- och grälsjuka kaffesystrarnas rund. Ofta kommer hon i delo med sina nära och kära, och då sparas varken på ord eller handklappningar i form av – örfilar. Detta fick en representant av det ”otäcka” könet erfara en dag i sistlidna vecka. Personen i fråga, en fiskare, var för tillfället betagen av dryckjom och därunder ute och tog sig en promenad för en nypa luft i fiskehamnen. ”Rännare-Lena”, såsom allestädes närvarande, sammanträffade med flanören och fann naturligtvis stunden gynnsam att få sig en extra dust. I ett nu befann sig de båda kontrahenterna i luven på varandra. De stridande lågo snart på valplatsen, en sandhög, och här rök hårtofsar och sand om varandra. Med ett bitande hugg i den manlige kämpens hand avbryter plötsligt Lena det stora frispektaklet, betraktat under ihållande skrattsalvor av platsens fiskarebefolkning.

Det sällsamma uppträdet medförde, förutom det extra nöjet, den nyttan att den förut beskänkte fiskaren efter stridens slut var nykter som den redligaste godtemplare. Det är ju skönt när nytta och nöje kunna förenas.

Mina kommentarer:
Ordet ”valplatsen”, som förekommer i texten, är ett gammalt ord för stridsplats eller slagfält.

Tyvärr har jag inte – trots ett flertal telefonsamtal till personer med anknytning till Gnarps fiskelägen – lyckats få fram vem Rännare-Lena var och i vilket av fiskelägena denna händelse utspelade sig. Om någon av er läsare kan ge mer ljus över detta så emotser tacksamt era kommentarer!

Hur som helst så verkar Rännare-Lena ha varit ett rejält rivjärn!

Read Full Post »

Detta är min hundrade bloggartikel på temat ”Natur och kultur i Nordanstig.” Aldrig hade jag kunnat tro för drygt 2½ år sedan, när jag blev tillfrågad om att bli bloggare och hamna på gnarp.org, att jag skulle ha kunskap om och hitta material till så mycket som det blivit på detta specifika tema. Och än ser det inte ut att vara helt slut, så jag fortsätter nog ett tag till… Hoppas också att ni läsare fortsätter!

Nedanstående artikel är hämtad ur Hudiksvallsposten 12 sep 1891 och skildrar en resa med rubriken ”Från Gnarps skogsbygd.” Den föranledde mig att en julikväll göra samma resa – men med bil och på betydligt bättre vägar än år 1891 – för att bildmässigt dokumentera lite av nutiden från delar av det då omskrivna området. Här följer reseskildringen från år 1891:

Eftersom vi voro stationerade helt nära Gnarps kyrka roade det oss att besöka ställen långt därifrån, nämligen Åsnorrbodarne och Trollsved, ryktbara genom det stora sedelförfalskningsmålet, som åren 1887-88 handlades å Hudiksvalls cellfängelse. Det var nämligen just på dessa platser, som de falska sedlarna, Sundsvalls 50:or och Westerbottens tior tillverkades av gravören Melander. Som denna trakt dessutom är en av de mest undangömda och minst civiliserade vrår i Hälsingland kunde det vara av intresse att göra dess bekantskap.

Vi bröto alltså upp en morgon vid 9-tiden och tillryggalade åkande ¾ mil norrut på stora landsvägen, som leder till Sundsvall. Därefter stego vi ur åkdonet och måste gående fortsätta färden på en skogsstig västerut. Vårt närmaste mål var Gårdsjön, som påstods vara endast en halv mil avlägsen, men det befanns vara en mycket dryg halvmil och om den uppmättes skulle den säkert betydligt överskrida den uppgivna längden. Vägen var vild och ödslig, slingrande sig fram genom flera stora skogar och wattendrag, där man fick färdas fram på s.k. kavelbroar. Inga byggnader, intet spår till civilisation någonstädes, om ej möjligen det att skogen var delvis avverkad; detta var i synnerhet fallet i närheten av Gårdsjön, där mycket uthuggits av Sörfors bruk. När vi framkommit till nämnda sjö överraskades vi av den synnerligen täcka och tilltalande utsikten över densamma med dess vassklädda, lövskogsbevuxna stränder bekransade med höga berg. En leende tavla mitt i den hårda, ödsliga hälsingenaturen!

Vi fingo fatt i en pojke, som rodde oss över sjön i en livsfarlig båt vars bräckliga plankor hotade att när som helst falla isär. Väl framkomna till andra stranden gingo vi in i en liten stuga, (det fanns ej mer än två sådana vid sjön) där vi träffade en person, som flera gånger skjutsat den bekante ”baron Söderhjelm” på hans resor där i trakten vid den tid när de falska pengarna tillverkades. ”Baronen” undgick då att köra fast, men sitter nu i stället, som bekant, inom lås och bom.

Efter att ha vilat en stund fortsatte vi vår promenad på en bergstig till det en halv mil därifrån belägna Åsnorrbodarne, dit vi framkommo alldeles genomblöta enär det hällregnat hela vägen. Sedan vi passerat några mindre stugor visade en person i sällskapet på den lägenhet där torparen Fredin bott. Såväl denne som hans hustru hålla nu som bäst på att avtjäna det straff, som ådömts dem för delaktighet i den stora sedelförfalskningen. Hos detta par hade Melander för en tid nedslagit sina bopålar och det var i deras stuga, som han fabricerade Westerbottens-tiorna. Nu innehaves torpet av en annan, som betydligt snyggat upp det och till och med placerat en ståtlig flaggstång framför detsamma. Ingen mänsklig varelse syntes till utom en piga, som dock vid vår ankomst genast tog till schappen, möjligen skrämd av ortens fjärdingsman, vilken tjänstgjorde som vår vägvisare. I allmänhet visade sig de personer, vi träffade på denna färd, mycket skygga och misstänksamma och det var uppenbart att främlingar högst sällan förirrade sig till trakten. Efter åtskilligt besvär och någon tidsspillan lyckades vi dock åter framlocka pigan, som motvilligt visade oss gravörens forna verkstad, en liten kammare i stugan jämte förvaringsrummet för sedelupplaget, vilket utgjordes av en källare bakom byggningen.

Märkvärdigt nog fanns det i denna obygd en handelsbod. Kommersen måtte dock ej varit synnerlig livlig enär dörren till densamma var igenspikad. Vi gingo in bakvägen och begärde att få köpa Frisks välkända snus. Detta hade dock ej handelsmannen på sitt lager men försäkrade oss trovärdigt att ”Sundsvallssnuset var lika bra.” Boden syntes för övrigt vara välskött; där begagnades till och med omjusterade vikter. Det var endast kunderna, som saknades, varöver ägaren bittert klagade. Vi önskade honom bättre lycka för framtiden och satte oss åter i rörelse, nu mot slutpunkten för vår färd, Trollsved.

Efter en stunds vandring genom skogig trakt anlände vi till den s.k. Vildsjön, vilken sannerligen gör rätt för sitt namn. Den ligger inklämd mellan höga kala berg nedanför vilka de sandiga stränderna sträcka sig utan någon vegetation. Intrycket av ödslighet förökades nu ännu mer genom ett häftigt åskväder och hällregn. Denna sjö har även spelat en roll i det nämnda förfalskningsmålet. Det var nämligen här, som den sedelstamp och de verktyg, vilka använts vid tillverkningen av Sundsvallsfemtiorna, varit nedsänkta. Efter anvisning av en pojke hittades de och förvaras nu jämte andra kuriosa av samma slag på Hudiksvalls cellfängelse. Sjön lär vara ovanligt fiskrik. Vår vägvisare påstod att där ännu aldrig fiskats med drag. Gäddorna slogo också överallt där i vassen.

Genomblöta framkommo vi till Trollsved. Vi gingo in i första stuga vi påträffade men blevo ögonblickligen utkörda igen av en gammal gumma, som tydligen var på mycket dåligt humör. Vi uppsökte nu den stuga där torparen Sundin bott. Denne håller nu på att avtjäna de 8 år, vilka han ådömts för sin delaktighet i sedelförfalskningen. Hans hustru däremot har på församlingens bön fått sin strafftid förkortad och bebor nu åter sitt gamla hem, vilket märkligt nog av socknen för hennes räkning inköpts. Hon var ej hemma nu men vi träffade hennes femtonåriga dotter, som framsatte middag åt oss just i samma rum där Melander fabricerat sina Sundsvallsfemtior. På detta ställe hade han bott flera månader. Den snygghet och ordning, som nu rådde härstädes, visade att socknen ej slösat sina välgärningar på en ovärdig. Vi voro nu endast en halv fjärdingsväg från gränsen av Medelpad och vid slutet för vår utflykt.

Hemvägen togs över en fäbodvall tillhörande Byns by, som där hade sina kreatur. Efter att hava förfriskat oss med nysilad mjölk satte vi oss upp i anskaffat åkdon och färdades fram på en s.k. vallväg, som utmynnar på landsvägen från Bergsjö till Gnarp. Denna vallväg var mycket knagglig och besvärlig men särdeles vacker där den slingrade sig fram över skogiga höjder nedanför vilka Annån flyter i nyckfulla bukter. Vi åkte upprepade gånger över densamma. Denna är flottningsled för Gnarps Sågverksägare.

Klockan över nio på kvällen kommo vi hem till Gnarp söderifrån på Bergsjövägen. Vi hade således färdats i en cirkel av ungefär tre mils omkrets, som vi till största delen tillryggalagt gående. Oaktat vi voro uttröttade och genomblöta ångrade vi likväl ej de strapatser vi underkastat oss på denna färd.

Mina kommentarer:
Den omfattande sedelförfalskningshärvan, som omnämns i artikeln, var och är ännu mycket känd. Jerker Brodén har i sin bok 2007 ”Historien om sedelförfalskningen i Trollsved 1887” ingående skildrat alla turer i denna härva, där totalt minst 12 personer dömdes, flertalet till fängelse eller straffarbete. Den i sammanhanget omnämnde ”baron Söderhjelm” lär i verkligheten ha varit en handlare Sjödin från Forsa, som hade beställt tryckning av 1000-kronorssedlar från den i artikeln omnämnde gravören  Erik Olof Melander. Av detta blev intet men han deltog senare i stället i utprånglingen av 50-kronorssedlarna. Bl.a. åkte han till Amerika och växlade in dem där.

Efter resans första del ”norrut på stora landsvägen”, som bör ha gjorts med hästskjuts, torde vandringen till Gårdsjön ha gått längs den gamla väg dit, som än idag går åt nordväst från södra delen av vägen mot Vallenbodarna. Sällskapet kom då fram på södra sidan av Gårdsjön varifrån de fick båtskjuts över till norra sidan.

Reseavståndet är angivet i mil. Det är dock oklart om det nuvarande eller det gamla metersystemet använts. I det gamla var milen nästan 10,7 km, ¾ mil c:a 8 km, halvmilen drygt 5,3 km och en fjärdingsväg nära c:a 2,7 km. I så fall skulle den i slutet av artikeln angivna totala reslängden på c:a tre mil ha varit drygt c:a 32 km i dagens mått mätt.

Den fäbodvall, som passerades på hemvägen, kan ha varit antingen Gällstavallen eller Nybodvallen. Av resebeskrivningen att döma gissar jag på Nybodvallen (som ligger på ett avstånd av en dryg km åt sydost från nuvarande väg mot Ortsjön och fågelvägen knappt 2 km sydväst om Villsjöns södra strand.) Nuvarande landsväg från Ortsjön mot Gnarp förbi bl.a. Trollsved och Villsjön tillkom år 1933 och fanns alltså inte när resan i artikeln företogs.

Annån utgår österut från Annsjön, rinner åt sydsydost öster om Ortsjövägen och kommer så småningom fram till landsvägsbron i Svedbro. Strax söder om denna bro rinner den ut i Gnarpsån. Gnarps Sågverksägares sågverk  drevs åren 1879-1906 på västra delen av Klasudden i Sörfjärden. Annån nyttjades således för att flotta timmer till sågverket via den i Svedbro västerifrån rinnande Gnarpsån, som mynnar ut i havet i Sörfjärden intill den plats där sågverket fanns.

Gårdsjön sedd från öster mot väster. Från vänster till höger på bilden gick den "livsfarliga" roddturen i artikeln

Gårdsjön sedd från öster mot väster. Från vänster till höger på bilden gick den ”livsfarliga” roddturen i artikeln

Så här välkomnas man till Gårdsjön idag om man åker vägen dit österut från Ortsjövägen

Så här välkomnas man till Gårdsjön idag om man åker vägen dit österut från Ortsjövägen

Vägskälet till Gårdsjön och Åsnorrbodarna österut från Ortsjövägen

Vägskälet till Gårdsjön och Åsnorrbodarna österut från Ortsjövägen

Vägvisare till Villsjön, i artikeln benämnd Vildsjön, österut från Ortsjövägen

Vägvisare till Villsjön, i artikeln benämnd Vildsjön, österut från Ortsjövägen

Vy över Villsjön västerifrån

Vy över Villsjön västerifrån

Välkomstskylt till Trollsved vid Ortsjövägen

Välkomstskylt till Trollsved vid Ortsjövägen

Del av byn Trollsved

Del av byn Trollsved

Trolltorpet i Trollsved. Här bodde den i texten omnämnde "torparen Sundin" och hans hustru. Mannen dömdes till 8 års och hustrun till 4 års straffarbete för tillverkning och utprångling av falska sedlar

Trolltorpet i Trollsved. Här bodde den i texten omnämnde ”torparen Sundin” och hans hustru. Mannen dömdes till 8 års och hustrun till 4 års straffarbete för tillverkning och utprångling av falska sedlar

Bild från Nybodvallen idag, troligen den vall som ressällskapet i artikeln passerade år 1891

Bild från Nybodvallen idag, troligen den vall som ressällskapet i artikeln passerade år 1891

En fors i Annån, som korsades "upprepade gånger" vid resan år 1891

En fors i Annån, som korsades ”upprepade gånger” vid resan år 1891

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »