Vettberget i Gnarp

 Gnarps Vettberg ligger omedelbart norr om den östligaste delen av Lunnsjön. Berget är mycket sevärt såväl för sin historia som för sin vackra natur.

 

 Bergets topp ligger c:a 92 meter över havet. Dess namn kommer från ordet ”vette” som är detsamma som vårdkase. Vårdkasen var en permanent upplagd vedstapel, som antändes för att larma befolkningen vid fara. På Vettberget var den användbar till ända in på 1800-talet. Men mest känt är nog berget för sin stora fornborg. Mot öster är dess mur c:a 75 m lång medan den på övriga sidor endast består av mindre spärrmurar i klyftorna. Här har man således helt förlitat sig på att det branta berget var tillräckligt skydd. Borgens ingång låg i den nordöstra delen där det än idag finns en tydlig öppning i spärrmuren. Fornborgar byggdes av olika skäl. Det mest sannolika är att Vettbergets fornborg var avsedd som tillflyktsborg vid ofärdstider. Vi vet således att borgen användes som tillflyktsborg när ryssarna åkte omkring längs vår kust och brände ned allt som fanns i deras väg. I Sörfjärden skedde detta 25 maj 1721. Ryssarna brände då ner hela masugnen, kontor och bostadshus. Det är osäkert hur gammal borgen är, men sannolikt kan den vara från c:a åren 300-500 e Kr.

 

 Strax nedanför och öster om muren löper en klyfta genom berget. I klyftan har stora stenblock blivit hängande och bildat en grotta. På bergväggen in till grottan finns en hällristning i form av en fotsula. Fotsulor är relativt vanliga som hällristningar och kanske också en av de äldsta formerna av hällristningar. De kan kanske vara från yngre järnåldern, d v s från c:a 500 f Kr eller lite senare. Vad fotsulan symboliserar torde väl inte vara helt klarlagt men en tolkning är att den symboliserar närvaron av en gud eller gudinna, som är för helig för att avbildas. En annan teori är att den symboliserar den dödes vandring till dödsriket, till livet efter döden. Min farbror, Wilhelm Norman, hade en annan teori, att den helt enkelt visade vägen för en forntida förbindelseled. En nästan likadan fotsula finns nämligen inhuggen på ett stenblock alldeles intill vägen i byn Husta c:a 3 km nordväst om Vettberget.

  

 Enligt en gammal sägen finns skatter gömda under Vettbergets fornborg. Skatterna är dock starkt bevakade av bergets vittror. Men om man gräver en midsommarnatt och utför grävningen under absolut tystnad så kan det enligt sägnen ge resultat. En man, som en gång grävde här på dessa villkor, hittade en silverskatt. Han skulle just ta upp den ur gropen när han fick syn på en halt höna, som drog en höskrinda (!) När han såg detta skrek han till av pur förvåning – och i ett nafs försvann skatten!

 

 Vettbergets fornborg är ett imponerande byggnadsverk. Med tanke på dåtidens obefintliga tekniska hjälpmedel så frestar det på hjärnan ordentligt att försöka förstå hur detta kunnat åstadkommas. Det står helt klart att många människor en gång i tiden fick slita mycket ont här.

 Men Vettberget är också värt ett besök för sin vackra natur. Här finns fina gamla martallar, vackert lavbeklädda stenblock, hällar och milsvid utsikt ut över havet i öster. Nedanför branten i söder avspeglar sig Lunnsjön. Runt om på berget växer flera stora bestånd av bergglim, en vacker vit nejlikväxt.   

 Ett besök på Vettberget sätter fantasin i rörelse och är den perfekta kombinationen av mystik, historia och vacker natur!

  

Del av Vettbergets fornborg med Lunnsjön nedanför

Lämningar av borgens öppning i nordost

Klyftan i berget med den grotta, som bildats

Fotsulan, hällristningen på bergväggen in till grottan

Utsikt över Lunnsjön och havet från Vettbergets topp

Utsikt mot havet i öster med ön Gran

Utsikt över Hustabomyran nordost om Vettberget

Bergglim på Vettberget

Annons